Paris blir min död

"Paris blir min död"

Originaltitel: Why Should Sylvia?

Översättning: Tora Bergengren

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1977

Tidigare utgiven 1969

"En fantastisk tur, en attraktiv och sexig kvinna plus en ovanligt snabbtänkt hjärna var det som räddade Hank Janson när han plötsligt blivit ett dödande hot mot terrororganisationens existens. Den mördande kampen skakade det vårlika Paris i dess grundvalar tills Hank drog in fienden i världens vansinnigaste luftstrid över Kanalen och någon plöjde på öronen ner till fiskarna i havet."

Att det ofta är kvinnor som ställer till bekymmer för Hank Janson är ingen nyhet - och boken "Paris blir min död" utgör inget undantag. Denna gången är det Sylvia Parker, en excentrisk miljonärska galen i brott, som bjuder på trubbel. Sylvia har gett sig i lag med den i Chicago ökända hårdingen Vance the Dance. Vance är inte bara en gud på att dansa och hålla igång, utan har även en ful ovana att i smyg fotografera sina flickvänner i minst sagt komprometterande situationer. Sylvia och Hank är gamla bekanta, och när Vance smygfotograferat Sylvia söker hon upp Hank för att gråta ut. Det visar sig snabbt att Sylvia egentligen inte bryr sig så mycket om att hitta fotonegativen, utan att hon är i allvarligare knipa än så. Sylvia har under en efterfest med Vance och ett par franska banditer råkat höra lite för mycket av en känslig konversation: de franska banditerna är medlemmar i en stor internationell terrororganisation med säte i Paris och har ingen alls lust att låta en galen amerikansk flicka känna till deras hemligheter. Hank beslutar att Sylvia bör gömmas ett tag till situationen har lugnat ner sig. Givetvis går detta inte vägen - terrororganisationen hinner kidnappa Sylvia och spåren leder Hank till Paris.

Detta är upptakten till ett rätt rörigt och slätstruket äventyr med vår favoritreporter. Boken innehåller många trevliga passager, fina miljöskildringar, sexiga kvinnor och hårda revolverbanditer, men når inte riktigt ända fram med något av det. Handlingen känns tämligen tunn, rörig och upprepande - något man inte riktigt förväntar sig av en Hank Janson. Den stora plussidan är att språket och karaktären Hank är som vanligt bra. Janson röker som ett lokomotiv, häller flitigt upp drink efter drink och omger sig med lättfotade damer.