Alltför lik

Nu är Alltför lik avverkad. Under 60-talet följde Hank tidsandan och äventyren blev mer agentfärgade med internationella intriger, brottssyndikat och lömska ryssar. Så även denna bok. I den något trassliga handlingen följer vi först den inledningsepisod som refereras på baksidan. På väg till sin välförtjänta semester i Las Vegas träffar Hank en kvinna som beter sig klart märkligt och än mer anmärkningsvärt är det lik som henne ovetande befinner sig i hennes bagageutrymme. Men det är bara början. Hank vandrar in i en spelhall lyckligt ovetande om att han råkar vara i det närmaste identisk dubbelgångare med en infiltrerande FBI-agent som nu hunnit bli mäkta impopulär både hos den lokala polisen och de lokala ligorna. När FBI uppdagar detta får Hank uppdraget att ersätta sin dubbelgångare, och hinner med erotiska eskapader med en av sina nyfunna kollegor och med en narkomaniserad kvinnlig gangsterboss. Givetvis konsumerar han avsevärda mängder whisky under tiden, och någon bolsjevik finns visst med på ett hörn också (politiken i Janson är ett kapitel för sig, Jansons skapare Stephen D Frances var under brinnande världskrig uttalad pacifist och senare aktiv på vänsterkanten. Janson själv blir i minst en roman beskyld för att vara "röding". Vi ber att få återkomma i frågan).
Det får sägas att detta är inte en av Jansons bästa. De brottsbekämpande myndigheternas metoder ter sig härvid inte alltför betryggande samtidigt som skurkarna å andra sidan är mer än lovligt lättlurade. Och förekomst av dubbelgångare vände sig prästen Ronald A. Knox emot reda 1929 i sina 10 budord för deckarförfattare (X. Twin brothers, and doubles generally, must not appear unless we have been duly prepared for them).
Läs hellre: Rånare på Rivieran.