Djävulsdykarna

"Djävulsdykarna"

Originaltitel: The Devil and the Deep

Översättning: Olof Nordh

Omslag: W. G. L. B.

Tryck: Uniprint A/S, Köpenhamn 1970

"Hank Janson får kännedom om en sjunken vikingaskatt vilket leder till att han riskerar livet på land, i luften och - under vattnet. Det blir inte någon trevlig sportdykning för att titta på fiskar. I undervattensvärlden väntar harpungevär och kontaktminor - för att inte tala om en mystisk farkost som försöker krossa honom. Det blir Lisa Petersens kännedom om Kattegatt och den danska kusten som räddar honom. Och Vicky... Man brukar säga »Ju vackrare, desto dummare«, men ifråga om Vicky så höll det gamla ordstävet alls inte streck."

Så lyder baksidestexten till Djävulsdykarna - en av de få Hank Janson som inte har ett omslag signerat Tage Jørgensens Tegnestue.

I Djävulsdykarna möter vi än en gång Janson som The Chronicles populära kriminalreporter. Hank kommer över ett par fotonegativ som visar en serie uråldriga pergament. Språket på pergamenten är främmande och en gammal alkoholiserad professor på dekis anlitas för att tyda dessa.

Negativen tillhör en ny stjärna på Chicagos gangsterhimmel och det dröjer inte länge innan redaktionen på The Chronicle blir varse att pergamentens innehåll är rena rama dynamiten. Ond, bråd död följer alla som handskas med fotonegativen, och det verkar som att någon skulle vilja se även Hank sex fot under jorden. Professorns efterforskningar visar att texterna talar om en förlisning av ett skepp för 1000 år sedan. Skeppet skulle ha varit fullt av skatter och sjunkit utanför Danmarks nordöstra kust.

Hank blir snart skickad till Danmark och en hisnande historia rullas ut för läsaren. Konkurrensen om den sjunkna skatten visar sig vara bokstavligt talat dödlig då amerikanska proffsgangsters är med i leken.

Vi får följa vår reporter i bekanta miljöer hämtade från det vackra Danmark. Janson beskriver träffsäkert Köpenhamn, Helsingör och den danska mentaliteten. Heta danskor, förlustelser på vräkiga båtar och medryckande undervattensscener får läsaren att inte lägga boken ifrån sig förrän den sista skälvande sidan är avverkad. När ridån slutligen gått ner sitter man nöjt leende och inser att man just läst ännu ett stycke klassisk Hank Janson - samt en gnagande längtan att besöka vårt frigjorda lilla grannland Danmark.