Alltför lik

Nu är Alltför lik avverkad. Under 60-talet följde Hank tidsandan och äventyren blev mer agentfärgade med internationella intriger, brottssyndikat och lömska ryssar. Så även denna bok. I den något trassliga handlingen följer vi först den inledningsepisod som refereras på baksidan. På väg till sin välförtjänta semester i Las Vegas träffar Hank en kvinna som beter sig klart märkligt och än mer anmärkningsvärt är det lik som henne ovetande befinner sig i hennes bagageutrymme. Men det är bara början. Hank vandrar in i en spelhall lyckligt ovetande om att han råkar vara i det närmaste identisk dubbelgångare med en infiltrerande FBI-agent som nu hunnit bli mäkta impopulär både hos den lokala polisen och de lokala ligorna. När FBI uppdagar detta får Hank uppdraget att ersätta sin dubbelgångare, och hinner med erotiska eskapader med en av sina nyfunna kollegor och med en narkomaniserad kvinnlig gangsterboss. Givetvis konsumerar han avsevärda mängder whisky under tiden, och någon bolsjevik finns visst med på ett hörn också (politiken i Janson är ett kapitel för sig, Jansons skapare Stephen D Frances var under brinnande världskrig uttalad pacifist och senare aktiv på vänsterkanten. Janson själv blir i minst en roman beskyld för att vara "röding". Vi ber att få återkomma i frågan).
Det får sägas att detta är inte en av Jansons bästa. De brottsbekämpande myndigheternas metoder ter sig härvid inte alltför betryggande samtidigt som skurkarna å andra sidan är mer än lovligt lättlurade. Och förekomst av dubbelgångare vände sig prästen Ronald A. Knox emot reda 1929 i sina 10 budord för deckarförfattare (X. Twin brothers, and doubles generally, must not appear unless we have been duly prepared for them).
Läs hellre: Rånare på Rivieran.

Casino Strip och Alltför lik

Knappt har denna blogg skapats förrän Johnny Rio åkte på ett brådstörtande uppdrag i Ukraina. Undertecknad fick dock en glad överraskning i går. Det lokala antikvariatet hade fått in två Janson i fint skick.


"Casino Strip"
Originaltitel: Casino Strip
Författare: Harry Hobson
Översättning: Tora Bergengren
Omslag: W.G.L.B.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: UNIPRINT A/S Köpenhamn 1971
Utgivningsår: 1967
Utgiven på svenska första gången troligen 1971 (tryckt -71 men copyright -72, hmm...)

"Hank Janson får ett anonymt tips om ett mord i Dee Bellarosas våning. Eftersom han är mycket förtjust i Dee och dessutom vet att hon befinner sig i Las Vegas beger han sig till våningen. Där får han ett slag i skallen och vaknar på sjukhus, misstänkt för mord...
Efter att ha friats från misstankarna följer han spåren och hamnar i Las Vegas där Dee uppträder som strip tease stjärna [särskrivning, sic!] på ett casino. Där träffar han också hennes despotiske arbetsgivare, sin tidigare stora kärlek Roxie och han finner att den stora Organisationen finns i bakgrunden. Hank får det hett om öronen de närmaste dagarna..."

"Alltför lik"
Originaltitel: Blood Bath
Författare: Victor Norwood
Översättning: Karin Addenbooke
Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1975
Utgivningsår: 1962
Utgiven på svenska första gången 1964

"Blondinen försvinner i ett moln av damm i min Jaguar - och där står jag som en idiot med ett gammalt Fordskrälle som inte går igång.
Jag tar skiftnyckeln och känner en elak tillfredsställelse av att bryta upp bagageluckan - just för att blondinen var så tydligt emot att jag skulle göra det.
Så fort jag får upp luckan känner jag en otrevlig och inte obekant lukt. Där finns inget reservhjul - istället ligger där en man som varit mycket död någon tid, skjuten genom huvudet med ett grovkalibrigt vapen..."

En introduktion

Ett bidrag i form av en introduktion till Hank Janson trillade nyss in till redaktionen:

Hank Janson? Hank Janson? Vem i alla överfyllda askfats namn är det?

Jo, lyssna nu, gossar små, så ska ni få höra en historia som sträcker sig från efterkrigstidens och kalla krigets behov av eskapistisk underhållning, till solkigt folkhemssjuttiotal. Historien om Hank Janson började i efterkrigstidens England då den spirande författaren och förläggaren Stephen D Frances (1917-1989) upptäckte att han under rådande pappersbrist hade kommit över just en ansenlig mängd papper, och hade en helg på sig att ordna fram en historia åt den ivrigt väntande tryckaren. Han stängde alltså in sig med sin sekreterare och dikterade den första historien. Då huvudpersonen var amerikaniserad (yank) engelsman fick han heta det rimmande "Hank" i förnamn, och fick det efternamnet "Janson" för att behålla det inledande j-ljudet. Janson uttalas alltså men mjukt j även på engelska ("Bond, James Bond" känner alla till, men repliken "My name is Janson, Hank Janson, remember you sound the J like it's a Y" är skamligt okänd).

Och resten är hysteri. Frances vevade ur sig ytterligare några dussin berättelser om kriminalreporter Janson, och produktionen gick verkligen på löpande band. Omslagen gjordes i förväg, och försågs med vaga titlar i stil med "Skirts bring me sorrow" eller "Frails can be so tough" samt en långbent välsvarvad lättklädd "dame" som inte nödvändigtvis hade sin motsvarighet i texten. Det roliga tog slut när myndigheterna fick ögonen på böckerna och drog författare och förläggare inför rätta för obscenitet, samtidigt som flera titlar beslagtogs. Frances hade då flyttat till Spanien och upptäckte att han i hemlandet hade ett pris på sitt huvud. Så kan det gå om man skriver kioskdeckare!

Frances hämtade sig aldrig riktigt från detta, även om han livet ut förblev en synnerligen produktiv författare i olika ämnen. Janson-serien fördes vidare av andra författare fram till tidigt sjuttiotal. Enligt Steve Holland, som skrivit boken "The trials of Hank Janson", var det dessa rättegångar som till slut gjorde den hårda brittika lagstiftningen kring omoraliska böcker ohållbar och löjlig, och möjliggjorde att till exempel "Lady Chatterlys älskare" och "Kräftans vändkrets" kunde komma ut.

Bakgrundshistorien är alltså vida intressantare än man kan tro när man ser de oansenliga kioskpocketarna med med omslag från Tage Jørgensens Tegnestue.

Välkommen

Denna sida är menad att behandla främst böckerna - men även annat - om och kring Chicagoreportern Hank Janson. Efter många års entusiastiskt läsande av böckerna i serien föddes idén att samla bild och text kring Hank Janson i bloggformat. För den som är obekant med figuren och böckerna finns en artikel att läsa på Wikipedia.
På senare år har tillgången på Hank Janson i landets antikvariat sinat avsevärt. Anledningen till detta är okänd, men det spekuleras i att böckerna helt enkelt börjat få ge vika för tidens tand och ofta hamnar i pappersåtervinningen istället för på antikvariat. Detta till trots införskaffades nyligen fem nya Hank Janson: "Blondiner i dubbla doser", "Paris blir min död", "Lotusblomman", "Hett spår", samt "Hack i häl". Samtliga kommer inom en snar framtid att recenseras här. Först ut blir "Paris blir min död"!