Originaltitel: Suddenly it's sin
Översättning: Christer Ellsen
Omslag: Tage Jørgensens tegnestue
Ursprungligen utgiven: 1964
Chicagos undre värld verkar ha tagit semester och Hanks jobb med sin återkommande kriminalkrönika i The Chronicle blir utan material. Istället spenderar Hank sin tid med att antingen sitta vid sitt skrivbord läsandes science-fictionhistorier eller släcka törsten på Ruff Regans bar.
Tidningens nya delägare är inte alls imponerade av Hanks insatser och chefen blir så illa tvungen att upfinna ett uppdrag till Janson. Den senaste tiden har tidningarna i Chicago inte gjort annat än att skriva om den bästsäljande boken "Den flyktige älskaren" samt spekulera i vem som döljer sig bakom författarinnans pseudonym Jane Grey. Således kopplas Janson in på mysteriet Jane Grey och en riktigt saftig historia tar sin början.
Givetvis är uppdraget en tämligen enkel match för Janson och spåren till Jane Grey leder till en Miss Howard. "Den flyktige älskaren" är en riktigt het bok kryddad med rafflande kärleksscener och detta faktum får Hank att betvivla all rim och reson när han får syn på Miss Howard; han beskriver henne som en grå skolmamsell med en figur som en järnbalk. Hon är allt annat än den sexbrud han förväntat sig.
Hank och Miss Howard inleder en från Hanks sida tämligen påtvingad bekantskap och strax inses att under alla lager av grå tweed och ylle döljer sig en toppödla med hög svansföring!
Det är inte förrän Hank råkar koppla en falsk hundradollarsedel till Miss Howards bokförläggare som den riktiga historien tar fart. Eftersom Janson bestämt sig för att inte avslöja Jane Greys riktiga identitet bestämmer han sig för att istället följa spåret med de falska sedlarna. Givetvis dröjer det inte länge innan både han och Miss Howard blir indragna i en synnerligen våldsam och sadistisk historia.
När de på slutet får kämpa för sina liv mot en japansk proffsgangster och hans hejdukar är Janson tvungen att satsa allt på en chansning...
Klockan är slagen är en trevlig Janson-bok. Den har alla behövliga ingredienser för att lyckas vara bra, men tyvärr inte mer än så. Vad som saknas här, är mer av de annars så ofta starka karaktärsporträtt som brukar vara ett av Jansons starka kort.
