Den galna prinsessan

Den galna prinsessan
Originaltitel: Twilight Tigress (1970)
Författare: Colin Fraser (osäker uppgift)
Översättning: Bertil Larsson
Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Uniprint Köpenhamn 1972
Wennerbergs förlag



På en fest stiftar Hank Janson bekantskap med den unge herr Gupta Narayan, eller prins av Kharula, som är det namn han föredrar att använda för att öka sin attraktionskraft i den playboytillvaro han för i London. Detta möte leder till att det ett par dagar senare infinner sig en representant för specialstyrkan Special Branch som vill veta allt Hank kan berätta om den föregivne prinsen och hans samröre med en viss Jerrold Manfield, som befunnit sig på samma fest. Motiveringen att blanda in Hank är att det finns misstankar om att oegentligheter pågår, men inte tillräckligt starka för ett myndighetsingripande, som till yttermera visso skulle kunna innebära diplomatiska komplikationer. Nu föreslår Special Branch att Hank ska åka till Indien och besöka Guptas far, maharadjan av Kharula. Efter en liten pratstund med Jerrold Manfield, varvid han inser att denne sysslar med vapensmuggling, förstår Hank att det absolut pågår intressanta saker borta i Indien. Han inser att han sväljer ett bete men kan inte motstå chansen att förse sin nyhetsbyrå med en bra historia.

Saken är den att den gamle maharadjan, liksom sina gelikar, förlorade makt och inkomster när Indien blev självständigt. Även om han i god tid insåg var det lutade och såg till att placera ansenliga penningsummor på schweiziska bankkonton, är han ingalunda nöjd med situationen. Väl på plats kommer Hank ett regelrätt uppror på spåren. Det fattas bara annat än att bokens titelgestalt nu kommer in i bilden. Deras första möte blir nog så dramatiskt, när Hank hindrar henne från att hetsa ihjäl en stackars häst. Den till en början mycket ilskna prinsessan bjuder så småningom in Hank till palatset. Med risk att förolämpa den vane kioskboksläsarens intelligens kan det nämnas att Guptas syster Tara, som för övrigt blev änka under mystiska omständigheter, förutom att vara välbevandrad i Kamasutras teori och praktik också är den skvatt galna egentliga hjärnan bakom upprorsplanerna.

Med tanke på de korrumperade lokala myndigheterna har Hank ingen tid att förlora, utan skrider till handling tillsammans med sin nyfunne vän konservfabriksdirektören Andy Hudson och dennes livvakt Hussein Khan (apropå korruption uppskattar både Hank Janson och Gupta Narayan denna i vissa avseenden, och även läsaren bör vara tacksam. Det skulle annars vara svårt att i Indien skaffa fram den kvantitet sprit utan vilken varje Janson-historia skulle sakna en viktig pusselbit).

I början av sin karriär var Hank Janson uttalat ovillig att beväpna sig. Detta står i bjärt kontrast mot denna historia, där han spränger både en grotta och en båt, i vilka motståndare befinner sig, med raketgevär! Personligen föredrar jag journalist- och deckar-Hank framför agent-Hank. Detta är en mellan-Janson, ingen dålig historia men aldrig riktigt spännande.