Hank Janson

Originaltitel: Janson, Go Home.

Översättning: Christer Ellsén.

Layout: Tage Jørgensens Tegnestue.

Tryck: Elanders Boktryckeri AB, Kungsbacka 1975.

Tidigare utgiven: 1964.

»En drink gör ingen sommar, men ett dussin BLOODY MARY kan verkligen få det att hetta om öronen. Fråga HANK JANSON som skulle undersöka om gin blandat med ketchup satte några spår i andedräkten.

Provet blev upptakten till några av de hetaste och våldsammaste äventyr Hank hittills upplevt.

Äventyret med DE NIO NAKNA NYMFERNA.»

Vi möter Hank på en schabbig bar i det ökända distriktet Cicero i Chicago. Med sig har han en gammal journalistkollega. I ett tappert försök att övertyga Hank om att Bloody Mary är någon form av mirakeldryck ägnar de sig åt ett maraton i konsumtion av denna drink. Snabbt och träffsäkert beskriver Janson situationen:

»Chicago är En Stor Tuff Stad - och en del av dess distrikt är tuffare än andra. Cicero är antagligen det tuffaste och ruttnaste av hela rasket med tuffa distrikt. En byracka har loppor som kliar, biter och plågar den utav helvete - och lopporna i sin tur plågas av andra småkryp - och vidare i det oändliga, ad infinitum. På samma sätt plågas Chicago av Cicero. Bloody Mary visade sig vara en sämsta sortens virus, som hade grävt sig ned djupt i Ciceros skabbiga skinn.»

Efter att ha avverkat otaliga barer och Bloody Mary blir de vittnen till en händelse som initierar historien. En grupp medlemmar ur Syndikatet stövlar fräckt in på en bar och rensar stället på dess »enarmade banditer». Förklaringen på detta är att Syndikatet fått nys om att England precis antagit en ny spellag som tillåter förekomsten av just sådana maskiner - de planerar nu att översvämma London av dessa och skaffa sig en stark position även i Londons undre värld.

Givetvis känner Janson lukten av en riktig panghistoria och arrangerar snabbt en resa till sitt gamla hemland - närmare bestämt till London. Eftersom spelmaskinerna transporteras från Amerika med båt har vår reporter gott om tid att rekognisera terrängen i London. Han träffar både gamla och nya bekantskaper, besöker ett och annat coctailparty samt närvarar ett författarmöte som hans engelska bokförläggare ligger bakom. I »De nio nakna nymferna» är Hanks roll som just författare påtagligt närvarande redan från början; tidigt deklarerar en flygvärdinna att hon läst alla hans böcker fler gånger om, och när han anländer till England mottages han av press och beundrare som en stjärnförfattare.

Den största delen av historien handlar om Hanks arbete att snoka runt och kartlägga Syndikatets verksamhet i London. Det är uppfriskande att få återse Jansons gamla vänner: den tuffe men rättvisa polisen Angus Meade, den tveksamme mångsysslaren Lefty Lennox samt den forne brottarmästaren Gar Gantua.

Lennox har startat en bar - Blodhinken - som har blod som tema. Bland annat återfinns en hink i taket. Denna hink är fylld med blod och vid ett slumpmässigt klockslag hälls den ut över de dansande gästerna. Brottaren Gantua och hans gamla stall med brottare - Muskelkarlarna - driver nu den populära bordellen Köttgrytan. Det är just på denna inrättning Hank stiftar bekantskap med den showgrupp som bokens titel syftar på. När fartyget »La Cucuracha» anländer till London med sin olycksbringande last och historien får sin upplösning är båda dessa ställen nyckelpositioner...

Äventyret med »De nio nakna nymferna» är inte Jansons bästa verk - men inte heller något av de svagaste. Historien känns något tunn men bärs upp av det sedvanligt skickliga berättandet och de färgstarka karaktärer vi får möta. Tack vare detta efterlämnar denna historia ett positivt intryck och ger mersmak. Efter att ha läst bokens sista stycke vill man mest luta sig tillbaka i fåtöljen, hälla upp tre fingrar Chivas Regal och öppna en ny bok av Hank Janson.