En sovande skönhet

En sovande skönhet
Originaltitel: The sleeping beauty case.
Författare: Okänd.
Översättning: Björn Fischel.
Omslag: William.
Lay-out: Tage Jørgensens Tegnestue.
Repro: Nordlith.
Tryck: Nørhaven Bogtrykkeri a/s, 1981.
Omslagstryck: Erik Skjold ApS
Första svenska utgåvan 1973.
Originalutgåva: listad som ”announced but not issued” i Steve Hollands ”The trials of Hank Janson”.

”Ingen, absolut ingen, kör någonsin ner för Kingfisher Road på en lördag – utom tjockskallar som jag” tänker Hank i början av En sovande skönhet, och han vet då ännu inte hur rätt han har. Hans ärende dit var att se om väninnan Lois Lee var hemma. Det var hon inte, i stället springer han på en parkerad  bil med två okontaktbara passagerare: småhandlaren Tonto Rodriguez, skjuten, samt en för Hank okänd skönhet, djupt drogad men i åtminstone inte försänkt i den definitiva sömnen. Hon visar sig vara Tontos f.d. fästmö och heta Carla Hill, och när hon lär känna den Jansonska charmen får den henne snart att glömma sin småhandlare. Men även om Carla hastigt och lustigt har glömt sin inblandning i de kriminella kretsar som ville se henne död, vill de kriminella kretsarna inte så gärna glömma henne.

Och nu får den ärade läsekretsen förlåta sin lille Lemmy, som måste ha glömt boken under en blöt kväll på Kellys bar och inte minns den tillräckligt väl för att återge handlingen så väl som han hade velat. För att undanröja hoten mot Carla och sig själv tvingas Hank ut på ett äventyr som försätter honom i situationer som gör ”En sovande skönhet” till en av de mer sleazy Janson-historierna. Frågan är om boken var för grov för att ges ut i hemlandet. Genom whiskydimmorna minns jag särskilt scener som det bordellbesök Hank Janson avlägger i skepnad av en europeisk affärsman på dekis, eller när han i hjälplöst tillstånd blir utnyttjad å det grövsta av en gangsterdotter. Mycket mer av våld, sex, droger, sprit och depravation går inte att klämma in på 140 sidor, så läsaren får sannerligen valuta för pengarna!

Brudar och bomber

Brudar och bomber
Originaltitel: Ultimate deterrent.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Sture Biurström.
Omslag: William.
Lay-out: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1980.
Ursprungligen utgiven 1970, första svenska utgåvan 1972,

Gossar små! Det var den här boken som sådde första fröet till vad som så småningom skulle bli denna blogg. Bland alla bokklubbsböcker och Vita Serien på den lokala loppmarknaden fanns även ett exemplar av Hank Jansons ”Brudar och bomber” och ett exemplar av Carter Browns ”Gift på vift”. Även om den bildade läsaren utifrån våra signaturer säkerligen förstår att vi studerat även annan litteratur av det slag som vanligtvis endast utkommer i pocket, har Hank Janson varit en trygg hamn att ständigt återvända till.

Nåväl, då bortser vi från den helsikes lökiga titeln och dyker rätt ner i Brudar och bomber, vars porösa papper genast obönhörligen slungar oss tillbaka till Kalla Krigets och terrorbalansens dagar. På Waldorf hotell i London pågår en superhemlig konferens arrangerad av WASP, World Association of Scientific Progress, som samlar eliten av världens forskare. Att konferensen äger rum är i och för sig ingen hemlighet, men dörrarna till lokalerna är väl förseglade. Med vapendetektorer, övervakningsutrustning i hela hotellet och all möjlig annan högteknologisk utrustning har WASP stenkoll på läget, och det behövs, eftersom ett stort pådrag av alla möjliga länders säkerhetstjänster, med CIA och KGB i spetsen, ivrigt hänger på tröskeln för att uppsnappa minsta fragment av användbar information. Men förgäves, här kommer inget att komma ut förrän WASP självt vill det.

Eftersom Hank Janson har en tämligen vänskaplig kontakt med WASP:s chef Hugh Manly får en del personer för sig att Hank vet mer än han gör. Vår gamle bekant CIA-agenten Max Schmidt har i denna berättelse gått från sitt vanliga hänsynslösa jag till att bli rent mordisk i sina påtryckningsförsök (men konsekvenserna kommer att bli gruvliga). En annan färgstark personlighet är den östtyska agenten Niki Paar, den ena av titelns ”brudar”. Hank kommer att bli väl bekant med hennes färdigheter i både närstrid och kärlekskonst. Den andra ”bruden” är Toni Clayton, 25 år gammal och medlem i WASP i egenskap av världsledande forskare i dataanalys. Hon försvinner spårlöst och misstankarna går snart mot Nordamerika. När WASP slutligen går ut med vad som avhandlats på konferensen framkommer att organisationen har starka påtryckningsmedel, mycket starka. WASP:s chockerande nyhet är att organisationen besitter ett antirobotvapen, som förstör atomvapen på avstånd, och eftersom supermakterna inte uppvisat någon vilja till avrustning ämnar WASP utöva en upplyst despotism. Hade denna berättelse varit sann hade världsfreden varit tryggad för länge sedan!

Mycket har hänt sedan Hank Janson var kriminalreporter på Chicago Chronicle. För den som känner för lite James Bond-action med högteknologi, storpolitik och hemliga agenter är ”Brudar och bomber” ett bra val.

Den långa armen

Den långa armen
Originaltitel: The long arm
Författare: Harry Hobson
Översättning: Leif Östling
Omslag: William
Layout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri AB, Kungsbacka 1980, tidigare utgiven 1973.

En vacker dag, eller snarare en för Hanks del mycket vacker natt, får han oväntat besök av sin skräckslagne revisor Dick McMichael. Denna något tidiga timmes visit är betingad av något betydligt allvarligare än en oväntad anomali i den dubbla italienska bokföringen, nämligen att han uppvisat det dåliga omdömet att hamna i säng med Rosemary Williamson, hustru till den livsfarlige Raymond Williamson, som bara väntar på att inom kort friges från det fängelsestraff han för närvarande avtjänar. Under ett rån begånget en mörk natt blir en nattvakt överkörd, och efter ett av McMichaels besök hos Rosemary finner polisen spår av blod och hjärna på hans främre kofångare. Hans alibi för brottstillfället är Rosemary, som inte är så sugen på att vittna i domstol, utan har sett till att försvinna illa kvickt. Hank Janson blir av denna anledning ombedd att leta reda på henne, och efter att ha sett en bild av henne hos hennes tidigare arbetsgivare, nattklubbsägaren Gar Gantua, är Hank inte nödbedd att ta sig an den uppgiften. Eftersom polisen snart avskriver misstankarna mot McMichael kan det misstänkas att Hanks intresse för saken är betingat av andra motiv än ett starkt känt rättspatos.

Olyckligtvis kommer Ray Williamson snart ut ur fängelset, fast besluten att för det första återta sin ledande position i den undre världen, och för det andra se till att den som stör hans äktenskapliga lycka blir struken ur prästbetyget under plågsammast möjliga omständigheter. Inför den utsikten tvingas Hank Janson rädda sitt eget skinn på ett tämligen magstarkt sätt. Allt som allt ställer ”Den långa armen” viktiga frågor om våra drifters och vår morals natur och om de svårigheter att bemästra dem som ligger i människans villkor.

Tillträde förbjudet

Tillträde förbjudet
Originaltitel: Villon of the peace.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Gösta Zetterlund.
Omslag: William.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue.
Tryck: Jysk bogindustri, 1981
Ursprungligen utgiven 1970, första svenska utgåvan 1973.

Denna gång innebär Hank Jansons kontinentala vistelse en så övervägande otrevlig upplevelse att man börjar misstänka att Janson-författaren Harry Hobson hade något otalt med grannarna på andra sidan kanalen. För den som har läst Rånare på Rivieran (vilket jag innerligt hoppas att ni har gjort) utgör maktgalna och besvikna militärer ett välbekant tema. Historien börjar när ädlingen Mike Villon ber Hank efterspana hans försvunna syster, lady Martine Villon. Denna unga kvinna har gjort sig känd som aktivist i det sena sextiotalets studentrevolter, med en benägenhet att oftast gå segrande ur de våldsamma konfrontationer som demonstrationer understundom kan innebära. De alltmer slipade aktivisterna leds av bland andra den hårdföre Kurt Oleg-Borg, och belämpas hänsynslöst av myndigheterna, bland annat av den samvetslösa säkerhetsstyrkan Deuxieme Bureau, som i det närmaste utgör en stat i staten. Trots sina färdigheter i närstrid är Martine Villon nu försvunnen, och spåren leder Hank Janson först till Berlin, där det illa kvickt börjar bränna under fötterna, och sedan till Paris. Efter att han värvats av Oleg-Borg och tillfälligt lyckats avvärja ett angrepp från Deuxieme Bureau leder spåret Hank ut ur Paris, till fästningen Chateau Lorelei. Hank anar att hans närvaro inte är önskvärd, efter att han tillfälligtvis tagit en annan väg än den planerade och en bil identisk med hans egen blivit förvandlad till mos av en smitande långtradare. Denna olycka för det goda med sig att Hank nu kan anta att motståndaren tror att han är död. Han bedömer helt riktigt att de brittiska myndigheterna kommer att vara behjälpliga i att på diplomatisk väg få ut en tillfångatagen engelsk adelsdam, men samtidigt vore Hank Janson inte Hank Jansom om han inte skulle få infallet att det vore en god idé att bege sig in i Chateau Lorelei, hemvist för överste Laraine, en även med Janson-mått ovanligt vedervärdig antagonist. "Tillträde förbjudet" är allt som allt en hård, mörk berättelse om hur makt korrumperar och total makt korrumperar totalt.

Affären Grodnik

Affären Grodnik
Originaltitel: Sprung.
Författare: Colin Fraser.
Översättning: Bertil Larsson.
Omslag: William.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue.
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1979.
Ursprungligen utgiven 1968, första svenska utgåvan 1971.

Tillsammans med föregångaren AB Mord (ännu ej recenserad här) utgör Affären Grodnik en vändpunkt i Janson-eposet. Det är nu Hank Janson tycker han har nått så långt han kan komma vid Chicago Chronicle och bestämmer sig för att lämna sin tjänst som kriminalreporter för att ta över ledningen för nyhetsbyrån Special Assignments Limited (SAL) i London, som alltså kommer att vara hans hemvist i seriens återstående 16 böcker. Med anledning av denna flytt tar såväl Jansons chef vid tidningen som säkerhetspolisens representant Max Schmidt varje tillfälle i akt att excellera i okvädingsord över detta nesliga svek, vilket vi får förmoda gör avskedets smärta betydligt mer uthärdlig än vad den annars hade varit. Han tar även ett ömt och hett farväl av den ljuva Dee Bellarosso, vars slit i nöjesbranchen nu börjar bära frukt. Då hon nu är på väg till Hollywood inser både hon och Hank att de troligen inte kommer att ses igen.

Väl på plats i London finner sig Hank Janson vara chef över en välfungerande nyhetsbyrå, så välfungerande att hans egen närvaro till en början känns överflödig. Hank har dock en del att ta itu med. Han måste i mångt och mycket börja om från början med att sätta sig in i hur den undre världen fungerar och bygga upp ett kontaktnät med informanter. Under berättelsens gång passerar således både gamla och nya bekantskaper, så som Gar Gantua, ägaren till nattklubben Flesh Pot och den mycket hemlige underrättelsemannen John Herries-Waring, bara för att ta ett par exempel. Hank får tips om att en viss Seamus McManus bör kollas upp. Denne man har under olika namn siktats på båda sidorna om järnridån och är känd som mästare på att få ut folk ur fängelser. Hank blir indragen i titelns Affären Grodnik efter att en parlamentsledamot hittats död, utfallen från sjunde våningen, ett dödsfall där Seamus McManus och den tyska journalisten Helga Starke spelar en oklar roll. Makarna Grodnik är ett ryskt spionpar som britterna lyckades slå klorna i efter att de hunnit bedriva en framgångsrik spionkarriär i flera länder. De sitter nu av ett långvarigt fängelsestraff på var sitt fängelse men har hittills vägrat ge några användbara upplysningar. Nu säger makarna sig vara beredda att tala men på villkor att de får träffas först. Att ombesörja detta och transportera makarna till det ställe där de nya förhören ska äga rum kräver en del samordning av olika nivåer av ordningsmakter. De logistiska lösningarna härvidlag imponerar inte, minst sagt, särskilt som både Hank Janson och John Herries-Waring starkt misstänker att ett fritagningsförsök kommer att äga rum. Men så slutar det som det gör också!

Affären Grodnik sönderfaller i mångt och mycket i två delar. På grund av skildringen av Hanks acklimatisering till sina nya omgivningar finns inte så mycket plats för någon handling att fördjupas. Boken lovar dock gott som inledning till Hanks engelska period.

Klockan är slagen

Klockan är slagen

Originaltitel: Suddenly it's sin
Översättning: Christer Ellsen
Omslag: Tage Jørgensens tegnestue
Ursprungligen utgiven: 1964

Chicagos undre värld verkar ha tagit semester och Hanks jobb med sin återkommande kriminalkrönika i The Chronicle blir utan material. Istället spenderar Hank sin tid med att antingen sitta vid sitt skrivbord läsandes science-fictionhistorier eller släcka törsten på Ruff Regans bar.

Tidningens nya delägare är inte alls imponerade av Hanks insatser och chefen blir så illa tvungen att upfinna ett uppdrag till Janson. Den senaste tiden har tidningarna i Chicago inte gjort annat än att skriva om den bästsäljande boken "Den flyktige älskaren" samt spekulera i vem som döljer sig bakom författarinnans pseudonym Jane Grey. Således kopplas Janson in på mysteriet Jane Grey och en riktigt saftig historia tar sin början.

Givetvis är uppdraget en tämligen enkel match för Janson och spåren till Jane Grey leder till en Miss Howard. "Den flyktige älskaren" är en riktigt het bok kryddad med rafflande kärleksscener och detta faktum får Hank att betvivla all rim och reson när han får syn på Miss Howard; han beskriver henne som en grå skolmamsell med en figur som en järnbalk. Hon är allt annat än den sexbrud han förväntat sig.

Hank och Miss Howard inleder en från Hanks sida tämligen påtvingad bekantskap och strax inses att under alla lager av grå tweed och ylle döljer sig en toppödla med hög svansföring!

Det är inte förrän Hank råkar koppla en falsk hundradollarsedel till Miss Howards bokförläggare som den riktiga historien tar fart. Eftersom Janson bestämt sig för att inte avslöja Jane Greys riktiga identitet bestämmer han sig för att istället följa spåret med de falska sedlarna. Givetvis dröjer det inte länge innan både han och Miss Howard blir indragna i en synnerligen våldsam och sadistisk historia.

När de på slutet får kämpa för sina liv mot en japansk proffsgangster och hans hejdukar är Janson tvungen att satsa allt på en chansning...

Klockan är slagen är en trevlig Janson-bok. Den har alla behövliga ingredienser för att lyckas vara bra, men tyvärr inte mer än så. Vad som saknas här, är mer av de annars så ofta starka karaktärsporträtt som brukar vara ett av Jansons starka kort.