Rena rama giftet
Originaltitel: Like lethal.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Rolf Ahlgren.
Omslag: Tage Jørgensens tegnestue.
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1975.
Ursprungligen utgiven 1962, första svenska utgåvan 1964.
Hank Janson har klantat till det. Han har i bästa välmening förstört en formel för tillverkning av ett dödligt gift. Eftersom giftet är okänt är chanserna små för den som skulle vilja utveckla ett motmedel, vilket inte hade varit ett problem om inte mystiska dödsfall börjat äga rum i Kalifornien. Giftet administreras i kristallform medelst små blåsrör som utseendemässigt inte går att skilja från cigarettmunstycken. Dess beståndsdelar Putrefact och Necracin är var och en för sig precis så otrevliga som de låter, och kombinationen av dem blir ohygglig. Offret dör utan att ett spår av giftet kan upptäckas. FBI-chefen Max Schmidt låter förstå att han är allt annat än glad.
Kalifornien var även den senast kända tillflyktsorten för Lana Jay, dotter till den flerfaldige mördaren Eustice Jay, alias J. Ustice. Efter faderns död flyttade dottern till Kalifornien där hon skulle bo med sin ”tant”, och det är nu dit Hank beger sig för att ställa saker och ting till rätta. Som tur är behöver han inte resa ensam, utan i bakgrunden finns den märklige Max Schmidt, som tidigare räddat livet på Janson och kommer att göra det igen, men däremellan inte drar sig för att droga och hjärntvätta honom, och det är bara kortversionen av den fruktade Behandlingen, en högst inofficiell förhörsmetod. Vidare spelar Hanks väninna från Chicago Chronicle, Penny Keane, en framträdande roll som förnuftets röst i denna historia. Utan henne hade detta fall blivit Hank Jansons sista.
Väl framme söker Hank Janson upp ”tanten”, som går under namnet Stella Fortunata. Denna kvinna är mycket lik sin yngre släkting, men en skillnad är den bokstavligen paralyserande blick som hon behärskar sin omgivning med. Hon tjänar grova pengar på att anordna seanser för välbeställda människor. Som om inte det räckte har fyra av dessa klienter avlidit av oväntad hjärtattack med Stella som förmånstagare för sin livförsäkring. I Stellas hus lever nu Lana Jay som fånge och ofrivillig seansmedarbetare. Hank får ut henne därifrån och Stella Fortunata försvinner spårlöst efter att Hanks nästa konfrontation med henne slutar med att han är nära att dö av blodförgiftning med en stilettklack inkilad i handen.
Hank Janson återhämtar sig sakta medan polisen förgäves inväntar att Stella Fortunata åter ska dyka upp. Att Stella inte är uträknad visar sig när det till Hanks sjukhussäng börjar anlända hotfulla hälsningar. Vidare börjar Hank fundera på om Lana verkligen är så oskyldig som hon säger sig vara. Har verkligen tiden i fångenskap förvandlat denna en gång så handlingskraftiga kvinna till den passiva varelse hon är nu, eller döljer hon något?
Hank Janson kommer att få erfara att obehagliga överraskningar väntar in i det sista. Den undergångsstämning som boken igenom vilar över sidorna får ”Rena rama giftet” att framstå som ett av Janson-seriens verkliga mästerstycken!
Originaltitel: Like lethal.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Rolf Ahlgren.
Omslag: Tage Jørgensens tegnestue.
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1975.
Ursprungligen utgiven 1962, första svenska utgåvan 1964.
Hank Janson har klantat till det. Han har i bästa välmening förstört en formel för tillverkning av ett dödligt gift. Eftersom giftet är okänt är chanserna små för den som skulle vilja utveckla ett motmedel, vilket inte hade varit ett problem om inte mystiska dödsfall börjat äga rum i Kalifornien. Giftet administreras i kristallform medelst små blåsrör som utseendemässigt inte går att skilja från cigarettmunstycken. Dess beståndsdelar Putrefact och Necracin är var och en för sig precis så otrevliga som de låter, och kombinationen av dem blir ohygglig. Offret dör utan att ett spår av giftet kan upptäckas. FBI-chefen Max Schmidt låter förstå att han är allt annat än glad.
Kalifornien var även den senast kända tillflyktsorten för Lana Jay, dotter till den flerfaldige mördaren Eustice Jay, alias J. Ustice. Efter faderns död flyttade dottern till Kalifornien där hon skulle bo med sin ”tant”, och det är nu dit Hank beger sig för att ställa saker och ting till rätta. Som tur är behöver han inte resa ensam, utan i bakgrunden finns den märklige Max Schmidt, som tidigare räddat livet på Janson och kommer att göra det igen, men däremellan inte drar sig för att droga och hjärntvätta honom, och det är bara kortversionen av den fruktade Behandlingen, en högst inofficiell förhörsmetod. Vidare spelar Hanks väninna från Chicago Chronicle, Penny Keane, en framträdande roll som förnuftets röst i denna historia. Utan henne hade detta fall blivit Hank Jansons sista.
Väl framme söker Hank Janson upp ”tanten”, som går under namnet Stella Fortunata. Denna kvinna är mycket lik sin yngre släkting, men en skillnad är den bokstavligen paralyserande blick som hon behärskar sin omgivning med. Hon tjänar grova pengar på att anordna seanser för välbeställda människor. Som om inte det räckte har fyra av dessa klienter avlidit av oväntad hjärtattack med Stella som förmånstagare för sin livförsäkring. I Stellas hus lever nu Lana Jay som fånge och ofrivillig seansmedarbetare. Hank får ut henne därifrån och Stella Fortunata försvinner spårlöst efter att Hanks nästa konfrontation med henne slutar med att han är nära att dö av blodförgiftning med en stilettklack inkilad i handen.
Hank Janson återhämtar sig sakta medan polisen förgäves inväntar att Stella Fortunata åter ska dyka upp. Att Stella inte är uträknad visar sig när det till Hanks sjukhussäng börjar anlända hotfulla hälsningar. Vidare börjar Hank fundera på om Lana verkligen är så oskyldig som hon säger sig vara. Har verkligen tiden i fångenskap förvandlat denna en gång så handlingskraftiga kvinna till den passiva varelse hon är nu, eller döljer hon något?
Hank Janson kommer att få erfara att obehagliga överraskningar väntar in i det sista. Den undergångsstämning som boken igenom vilar över sidorna får ”Rena rama giftet” att framstå som ett av Janson-seriens verkliga mästerstycken!