Den långa armen

Den långa armen
Originaltitel: The long arm
Författare: Harry Hobson
Översättning: Leif Östling
Omslag: William
Layout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri AB, Kungsbacka 1980, tidigare utgiven 1973.

En vacker dag, eller snarare en för Hanks del mycket vacker natt, får han oväntat besök av sin skräckslagne revisor Dick McMichael. Denna något tidiga timmes visit är betingad av något betydligt allvarligare än en oväntad anomali i den dubbla italienska bokföringen, nämligen att han uppvisat det dåliga omdömet att hamna i säng med Rosemary Williamson, hustru till den livsfarlige Raymond Williamson, som bara väntar på att inom kort friges från det fängelsestraff han för närvarande avtjänar. Under ett rån begånget en mörk natt blir en nattvakt överkörd, och efter ett av McMichaels besök hos Rosemary finner polisen spår av blod och hjärna på hans främre kofångare. Hans alibi för brottstillfället är Rosemary, som inte är så sugen på att vittna i domstol, utan har sett till att försvinna illa kvickt. Hank Janson blir av denna anledning ombedd att leta reda på henne, och efter att ha sett en bild av henne hos hennes tidigare arbetsgivare, nattklubbsägaren Gar Gantua, är Hank inte nödbedd att ta sig an den uppgiften. Eftersom polisen snart avskriver misstankarna mot McMichael kan det misstänkas att Hanks intresse för saken är betingat av andra motiv än ett starkt känt rättspatos.

Olyckligtvis kommer Ray Williamson snart ut ur fängelset, fast besluten att för det första återta sin ledande position i den undre världen, och för det andra se till att den som stör hans äktenskapliga lycka blir struken ur prästbetyget under plågsammast möjliga omständigheter. Inför den utsikten tvingas Hank Janson rädda sitt eget skinn på ett tämligen magstarkt sätt. Allt som allt ställer ”Den långa armen” viktiga frågor om våra drifters och vår morals natur och om de svårigheter att bemästra dem som ligger i människans villkor.

Tillträde förbjudet

Tillträde förbjudet
Originaltitel: Villon of the peace.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Gösta Zetterlund.
Omslag: William.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue.
Tryck: Jysk bogindustri, 1981
Ursprungligen utgiven 1970, första svenska utgåvan 1973.

Denna gång innebär Hank Jansons kontinentala vistelse en så övervägande otrevlig upplevelse att man börjar misstänka att Janson-författaren Harry Hobson hade något otalt med grannarna på andra sidan kanalen. För den som har läst Rånare på Rivieran (vilket jag innerligt hoppas att ni har gjort) utgör maktgalna och besvikna militärer ett välbekant tema. Historien börjar när ädlingen Mike Villon ber Hank efterspana hans försvunna syster, lady Martine Villon. Denna unga kvinna har gjort sig känd som aktivist i det sena sextiotalets studentrevolter, med en benägenhet att oftast gå segrande ur de våldsamma konfrontationer som demonstrationer understundom kan innebära. De alltmer slipade aktivisterna leds av bland andra den hårdföre Kurt Oleg-Borg, och belämpas hänsynslöst av myndigheterna, bland annat av den samvetslösa säkerhetsstyrkan Deuxieme Bureau, som i det närmaste utgör en stat i staten. Trots sina färdigheter i närstrid är Martine Villon nu försvunnen, och spåren leder Hank Janson först till Berlin, där det illa kvickt börjar bränna under fötterna, och sedan till Paris. Efter att han värvats av Oleg-Borg och tillfälligt lyckats avvärja ett angrepp från Deuxieme Bureau leder spåret Hank ut ur Paris, till fästningen Chateau Lorelei. Hank anar att hans närvaro inte är önskvärd, efter att han tillfälligtvis tagit en annan väg än den planerade och en bil identisk med hans egen blivit förvandlad till mos av en smitande långtradare. Denna olycka för det goda med sig att Hank nu kan anta att motståndaren tror att han är död. Han bedömer helt riktigt att de brittiska myndigheterna kommer att vara behjälpliga i att på diplomatisk väg få ut en tillfångatagen engelsk adelsdam, men samtidigt vore Hank Janson inte Hank Jansom om han inte skulle få infallet att det vore en god idé att bege sig in i Chateau Lorelei, hemvist för överste Laraine, en även med Janson-mått ovanligt vedervärdig antagonist. "Tillträde förbjudet" är allt som allt en hård, mörk berättelse om hur makt korrumperar och total makt korrumperar totalt.

Affären Grodnik

Affären Grodnik
Originaltitel: Sprung.
Författare: Colin Fraser.
Översättning: Bertil Larsson.
Omslag: William.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue.
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1979.
Ursprungligen utgiven 1968, första svenska utgåvan 1971.

Tillsammans med föregångaren AB Mord (ännu ej recenserad här) utgör Affären Grodnik en vändpunkt i Janson-eposet. Det är nu Hank Janson tycker han har nått så långt han kan komma vid Chicago Chronicle och bestämmer sig för att lämna sin tjänst som kriminalreporter för att ta över ledningen för nyhetsbyrån Special Assignments Limited (SAL) i London, som alltså kommer att vara hans hemvist i seriens återstående 16 böcker. Med anledning av denna flytt tar såväl Jansons chef vid tidningen som säkerhetspolisens representant Max Schmidt varje tillfälle i akt att excellera i okvädingsord över detta nesliga svek, vilket vi får förmoda gör avskedets smärta betydligt mer uthärdlig än vad den annars hade varit. Han tar även ett ömt och hett farväl av den ljuva Dee Bellarosso, vars slit i nöjesbranchen nu börjar bära frukt. Då hon nu är på väg till Hollywood inser både hon och Hank att de troligen inte kommer att ses igen.

Väl på plats i London finner sig Hank Janson vara chef över en välfungerande nyhetsbyrå, så välfungerande att hans egen närvaro till en början känns överflödig. Hank har dock en del att ta itu med. Han måste i mångt och mycket börja om från början med att sätta sig in i hur den undre världen fungerar och bygga upp ett kontaktnät med informanter. Under berättelsens gång passerar således både gamla och nya bekantskaper, så som Gar Gantua, ägaren till nattklubben Flesh Pot och den mycket hemlige underrättelsemannen John Herries-Waring, bara för att ta ett par exempel. Hank får tips om att en viss Seamus McManus bör kollas upp. Denne man har under olika namn siktats på båda sidorna om järnridån och är känd som mästare på att få ut folk ur fängelser. Hank blir indragen i titelns Affären Grodnik efter att en parlamentsledamot hittats död, utfallen från sjunde våningen, ett dödsfall där Seamus McManus och den tyska journalisten Helga Starke spelar en oklar roll. Makarna Grodnik är ett ryskt spionpar som britterna lyckades slå klorna i efter att de hunnit bedriva en framgångsrik spionkarriär i flera länder. De sitter nu av ett långvarigt fängelsestraff på var sitt fängelse men har hittills vägrat ge några användbara upplysningar. Nu säger makarna sig vara beredda att tala men på villkor att de får träffas först. Att ombesörja detta och transportera makarna till det ställe där de nya förhören ska äga rum kräver en del samordning av olika nivåer av ordningsmakter. De logistiska lösningarna härvidlag imponerar inte, minst sagt, särskilt som både Hank Janson och John Herries-Waring starkt misstänker att ett fritagningsförsök kommer att äga rum. Men så slutar det som det gör också!

Affären Grodnik sönderfaller i mångt och mycket i två delar. På grund av skildringen av Hanks acklimatisering till sina nya omgivningar finns inte så mycket plats för någon handling att fördjupas. Boken lovar dock gott som inledning till Hanks engelska period.

Klockan är slagen

Klockan är slagen

Originaltitel: Suddenly it's sin
Översättning: Christer Ellsen
Omslag: Tage Jørgensens tegnestue
Ursprungligen utgiven: 1964

Chicagos undre värld verkar ha tagit semester och Hanks jobb med sin återkommande kriminalkrönika i The Chronicle blir utan material. Istället spenderar Hank sin tid med att antingen sitta vid sitt skrivbord läsandes science-fictionhistorier eller släcka törsten på Ruff Regans bar.

Tidningens nya delägare är inte alls imponerade av Hanks insatser och chefen blir så illa tvungen att upfinna ett uppdrag till Janson. Den senaste tiden har tidningarna i Chicago inte gjort annat än att skriva om den bästsäljande boken "Den flyktige älskaren" samt spekulera i vem som döljer sig bakom författarinnans pseudonym Jane Grey. Således kopplas Janson in på mysteriet Jane Grey och en riktigt saftig historia tar sin början.

Givetvis är uppdraget en tämligen enkel match för Janson och spåren till Jane Grey leder till en Miss Howard. "Den flyktige älskaren" är en riktigt het bok kryddad med rafflande kärleksscener och detta faktum får Hank att betvivla all rim och reson när han får syn på Miss Howard; han beskriver henne som en grå skolmamsell med en figur som en järnbalk. Hon är allt annat än den sexbrud han förväntat sig.

Hank och Miss Howard inleder en från Hanks sida tämligen påtvingad bekantskap och strax inses att under alla lager av grå tweed och ylle döljer sig en toppödla med hög svansföring!

Det är inte förrän Hank råkar koppla en falsk hundradollarsedel till Miss Howards bokförläggare som den riktiga historien tar fart. Eftersom Janson bestämt sig för att inte avslöja Jane Greys riktiga identitet bestämmer han sig för att istället följa spåret med de falska sedlarna. Givetvis dröjer det inte länge innan både han och Miss Howard blir indragna i en synnerligen våldsam och sadistisk historia.

När de på slutet får kämpa för sina liv mot en japansk proffsgangster och hans hejdukar är Janson tvungen att satsa allt på en chansning...

Klockan är slagen är en trevlig Janson-bok. Den har alla behövliga ingredienser för att lyckas vara bra, men tyvärr inte mer än så. Vad som saknas här, är mer av de annars så ofta starka karaktärsporträtt som brukar vara ett av Jansons starka kort.

Rena rama giftet

Rena rama giftet
Originaltitel: Like lethal.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Rolf Ahlgren.
Omslag: Tage Jørgensens tegnestue.
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1975.
Ursprungligen utgiven 1962, första svenska utgåvan 1964.

Hank Janson har klantat till det. Han har i bästa välmening förstört en formel för tillverkning av ett dödligt gift. Eftersom giftet är okänt är chanserna små för den som skulle vilja utveckla ett motmedel, vilket inte hade varit ett problem om inte mystiska  dödsfall börjat äga rum i Kalifornien. Giftet administreras i kristallform medelst små blåsrör som utseendemässigt inte går att skilja från cigarettmunstycken. Dess beståndsdelar Putrefact och Necracin är var och en för sig precis så otrevliga som de låter, och kombinationen av dem blir ohygglig. Offret dör utan att ett spår av giftet kan upptäckas. FBI-chefen Max Schmidt låter förstå att han är allt annat än glad.

Kalifornien var även den senast kända tillflyktsorten för Lana Jay, dotter till den flerfaldige mördaren Eustice Jay, alias J. Ustice. Efter faderns död flyttade dottern till Kalifornien där hon skulle bo med sin ”tant”, och det är nu dit Hank beger sig för att ställa saker och ting till rätta. Som tur är behöver han inte resa ensam, utan i bakgrunden finns den märklige Max Schmidt, som tidigare räddat livet på Janson och kommer att göra det igen, men däremellan inte drar sig för att droga och hjärntvätta honom, och det är bara kortversionen av den fruktade Behandlingen, en högst inofficiell förhörsmetod. Vidare spelar Hanks väninna från Chicago Chronicle, Penny Keane, en framträdande roll som förnuftets röst i denna historia. Utan henne hade detta fall blivit Hank Jansons sista.

Väl framme söker Hank Janson upp ”tanten”, som går under namnet Stella Fortunata. Denna kvinna är mycket lik sin yngre släkting, men en skillnad är den bokstavligen paralyserande blick som hon behärskar sin omgivning med. Hon tjänar grova pengar på att anordna seanser för välbeställda människor. Som om inte det räckte har fyra av dessa klienter avlidit av oväntad hjärtattack med Stella som förmånstagare för sin livförsäkring. I Stellas hus lever nu Lana Jay som fånge och ofrivillig seansmedarbetare. Hank får ut henne därifrån och Stella Fortunata försvinner spårlöst efter att Hanks nästa konfrontation med henne slutar med att han är nära att dö av blodförgiftning med en stilettklack inkilad i handen.

Hank Janson återhämtar sig sakta medan polisen förgäves inväntar att Stella Fortunata åter ska dyka upp. Att Stella inte är uträknad visar sig när det till Hanks sjukhussäng börjar anlända hotfulla hälsningar. Vidare börjar Hank fundera på om Lana verkligen är så oskyldig som hon säger sig vara. Har verkligen tiden i fångenskap förvandlat denna en gång så handlingskraftiga kvinna till den passiva varelse hon är nu, eller döljer hon något?

Hank Janson kommer att få erfara att obehagliga överraskningar väntar in i det sista. Den undergångsstämning som boken igenom vilar över sidorna får ”Rena rama giftet” att framstå som ett av Janson-seriens verkliga mästerstycken!

Shalom, min älskling

Shalom, min älskling

Originaltitel: Shalom, my love.

Översättning: Tora Bergengren.

Författare: Harry Hobson

Omslag: W.G.L.B.

Lay-out: Tage Jørgensens Tegnestue.

Tryck: UNIPRINT Köpenhamn 1969.

Första gången Hank Janson träffar Norma Dove är när hon söker upp honom för att förhöra sig om möjligheterna till arbete på Chicago Chronicle. Något sådant kan Hank inte stå till tjänst med, och mötet slutar, utan att vi behöver gå in på detaljerna, med att vår hjälte får en välförtjänt örfil. Bekantskapen med Naomi Dov, som hon senare visar sig heta, kommer dock att fördjupas efter att Hank får en fribiljett till honnörsbordet vid en välgörenhetsmiddag till förmån för Israels sak. Givetvis är inte Norma/Naomi journalistaspirant utan israelisk agent med baktankar. Allt efter hand kommer den internationella organisationen WASP (World Association for Scientific Progress) och amerikanska säkerhetstjänsten att blanda sig i sakernas utveckling, och alla inblandade har ett intresse av vår reporters medverkan. Riktigt illavarslande är att det finns anledning att misstänka korruption ända inne i toppen av WASP!

”Shalom, min älskling” börjar lovande men lyfter aldrig riktigt innan den tar slut. Det tar nästan två tredjedelar av boken innan saker börjar hända på allvar. Nåja, ingen skada skedd, bara att lägga undan denna och plocka fram ännu en Janson ur förrådet.

Janson går i fällan

Janson går i fällan
Originaltitel: Crowns can kill
Översättning: Karin Addenbrooke
Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1974
Tidigare utgiven 1964

Emery Pride är en man som har en kuslig benägenhet att göra pengar - vare sig det är krig, fred, högkonjunktur, depression, rena helvetet eller översvämning. Att han har en underskön dotter som hållits hemlig för världspressen kommer som en nyhet för Hank när han träffar Pride under sekretessbelagda former.

Dottern Michele är tydligen en produkt av ett bittert äktenskap med vad Pride kallar en försupen rutten slyna som har en ovana att pressa honom på pengar. Michele har tillbringat hela sitt liv på exklusiva skolor och palatsliknande hotell. Hon talar, skriver och tänker på sex språk. Hon har gett föreläsningar om överbefolkningsproblemet vid London School of Economics, om tillämpad numerologi vid Sorbonne i Paris, om semologi vid universitetet i södra Kalifornien. Hennes tennis når internationell, professionell standard. Hon innehar det icke officiella rekordet både i slalom och störtlopp. Hon har bestigit Matterhorn. För en tid sedan förtjänade hon det Gula Bältet i judo. Dessutom är hennes petit-pointbroderi så utsökt att det varit utställt vid Rotterdams Handarbetsskola. Michele är en ung dam som har fått allt - utom en uppfostran präglad av kärlek och ömhet.

Pride förklarar för Hank att Michele nu är försvunnen - och dessutom pressar honom på pengar. Motivet är oklart, men Hanks journalistiska instinkt får honom att ana en panghistoria varpå hans åtar sig uppdraget att leta rätt på Michele.

I Janson går i fällan får vi följa med Hank i London på bland annat ljusskygga klubbar, moderna hotell och fashionabla lantställen. Snabbt börjar Prides historier om utpressning och försvinnanden vecklas upp till en riktigt smutsig intrig och det tar inte lång tid innan Janson hamnar i kläm. En djävulsk fälla riggas, som får vår reporters framtid att se väldigt mörk ut. Janson har kallats väldigt mycket, men att på löpsedlar bli utpekad som sexualmördare tar priset..

Boken är stundvis som en febrig mardröm där ett närmast panikartat tillstånd effektivt byggs upp för varje kapitel. I Janson går i fällan är strålkastaren riktad på vilken galenskap pengar och girighet kan utlösa och torde inte lämna någon läsare oberörd.

Janson har sitt sedvanligt säkra språk som han skickligt använder för att skapa en suggestiv atmosfär. Översättningen av Karin Addenbrooke är övertygande och stark och lever upp till de krav man ställer på en översättare av Janson.