En nolla för Hank

En nolla för Hank
Originaltitel: Zero takes all
Författare: Harry Hobson
Översättning: Gabriel Setterborg
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders boktryckeri, Kungsbacka 1976
Tidigare utgiven 1969.

"Är inte ni Janson från Chicago Chronicle?
Rösten kom från en punkt bakom min axel. Den var omisskännlig brittisk och tillhörde en gosse, som såg tämligen hårdför ut, som hade morotsrött snaggat hår, intelligenta blå ögon och en kostym, som bara kunde ha sytts på Savile Row."

Det morotsröda håret och de intelligenta ögonen visar sig tillhöra Hanks Londonbaserade högt ansedde kriminalreporterkollega Lance Seebold. Sammanträffandet ger Hank ett välkommet tillfälle att lämna det stela cocktailparty där de båda befinner sig, och först senare minns han Seebolds ord: "Jag kom hit bara för att få tag på dej". Kvällen slutar som sig bör med att de nu så såta dryckesbröderna parkerar på Ruff Reagans grill och bar, där Janson äntligen får veta Seebolds ärende: efterforskningar efter den spelhålekung i Londons undre värld, om vilket endast är känt att han går under namnet Mister Noll, och som nu enligt uppgift utvidgat sina domäner till nordamerikansk mark.

Janson och Seebold kommer överens om att fortsätta diskussionerna under morgondagen, men av detta blir intet, då Seebold hittas mördad i sitt hotellrum. Eftersom ingen i Chicago känner Lance Seebold är mordet rimligen beordrat från London, och det är dit Hank Janson beger sig, fast besluten att lösa mordet. I London möter vi och Hank våra gamla bekanta, såsom polisen Angus Meade, barägaren Gar Gantua och journalisten Penny Keane, men ingen av dem är särskilt välkomnande. Det var visserligen Hanks gamla vännina Penny som förmedlade Seebolds kontakt med Janson, men eftersom Janson tidigare förstört två av hennes romanser är förhållandet dem emellan minst sagt frostigt och hon är mycket mån om att begränsa deras mellanhavanden till det strikt professionella planet.

Polismakten menar att Janson lägger sig i dess arbete och resten av de bekantskaper han gör sig under resans gång stöter han bort genom sin tjuriga beslutsamhet och genom att knappast anstränga sig för att upprätthålla ens ett minimum av diplomatisk fernissa.

Hur jakten på Mister Noll slutar ska inte avslöjas här, men genom hela denna bok beter sig Janson ovanligt hänsynslöst och dödsföraktande. Slutligen lyckas han sälja två artiklar till priset av att ha varit nära att bli ihjälbränd, nära att bli skjuten och att ha gjort sig till ovän med de flesta på sin väg. Och ja, han har saboterat Penny Keanes kärleksliv en tredje gång.

Fredagsflickan

Fredagsflickan
Originaltitel: The big round bed
Översättning: Björn Fischel
Omslag: William
Layout: Tage Jørgensens tegnestue
Tryck: Jysk bogindustri, 1981 (tidigare utgiven 1973)

Nu har författaren av dessa rader läst ett tillräckligt stort urval av Jansonromaner för att grovt indela seriens utveckling i tre faser: den inledande hårdkokta-deckar-fasen, 1960-talets internationellt-raffel-fas och en avslutande sleazedeckarfas. Fredagsflickan är ett klockrent exempel på den sistnämnda fasen. Den unge miljonären Oscar Shadiloe anlitar Hank Janson och hans Firma Specialuppdrag (FSU, i andra översättningar har ursprungsnamnet SAL behållits) för att klara ut ett utpressningsärende: någon hotar att till närmaste familjen och vännerna sprida bilder och filmer av hans fru Sharon i synnerligen utlämnade situationer. Ärendet är inte ofarligt, för att Hank ska veta vad han ger sig in på uppvisar Oscar Shadiloe det avskurna öra som tillhörde Hanks föregångare på uppdraget.

Vad Hank Janson har att gå på i sin jakt efter utpressarna är en stillbild ur en film, föreställande Sharon Shadiloe med älskare, placerade på en stor rund röd säng. Alltså måste Janson först hitta sängen, och då kundkretsen för stora runda sängar är begränsad är uppgiften inte alltför svår. Efter lite Jansonsk charm utövad mot sekreteraren hos en lämplig möbelfirma kommer Hank över en lista över kunder som inhandlat dessa exklusiva möbler. Första namnet på listan leder fel, och den pinsamhet det besöket ger upphov till drar vi en barmhärtighetens slöja över. Nästa gång har Hank bättre tur, och han hamnar nu i en våning som hyrs möblerad av Dick Delaney, en man i nöjesbranchen som Hank konstaterar att han träffat ett par år tidigare. Och från och med nu blir historien allt mer trasslig beträffande vilka inblandade som konspirerar mot respektive är lojala med vem, mer än vad som är motiverat att redogöra för här. Historien är för komplicerad för att Hank ska kunna reda ut den på egen hand, och läsaren får nöjet att se FSU som den väloljade spanings- och utredningsmaskin som den är. Hank Jansons misstankar ökar allt mer om att Oscar Shadiloes historia inte riktigt håller, och efterhand framstår båda makarna som sjukare och mer perversa än vad han trott. Hank Janson kan avslutningsvis konstatera att om han någonsin haft en tanke att uppdatera sovrumsmöblemanget med en rund säng, oavsett färg eller storlek, så har den förlorat all lockelse.

En sovande skönhet

En sovande skönhet
Originaltitel: The sleeping beauty case.
Författare: Okänd.
Översättning: Björn Fischel.
Omslag: William.
Lay-out: Tage Jørgensens Tegnestue.
Repro: Nordlith.
Tryck: Nørhaven Bogtrykkeri a/s, 1981.
Omslagstryck: Erik Skjold ApS
Första svenska utgåvan 1973.
Originalutgåva: listad som ”announced but not issued” i Steve Hollands ”The trials of Hank Janson”.

”Ingen, absolut ingen, kör någonsin ner för Kingfisher Road på en lördag – utom tjockskallar som jag” tänker Hank i början av En sovande skönhet, och han vet då ännu inte hur rätt han har. Hans ärende dit var att se om väninnan Lois Lee var hemma. Det var hon inte, i stället springer han på en parkerad  bil med två okontaktbara passagerare: småhandlaren Tonto Rodriguez, skjuten, samt en för Hank okänd skönhet, djupt drogad men i åtminstone inte försänkt i den definitiva sömnen. Hon visar sig vara Tontos f.d. fästmö och heta Carla Hill, och när hon lär känna den Jansonska charmen får den henne snart att glömma sin småhandlare. Men även om Carla hastigt och lustigt har glömt sin inblandning i de kriminella kretsar som ville se henne död, vill de kriminella kretsarna inte så gärna glömma henne.

Och nu får den ärade läsekretsen förlåta sin lille Lemmy, som måste ha glömt boken under en blöt kväll på Kellys bar och inte minns den tillräckligt väl för att återge handlingen så väl som han hade velat. För att undanröja hoten mot Carla och sig själv tvingas Hank ut på ett äventyr som försätter honom i situationer som gör ”En sovande skönhet” till en av de mer sleazy Janson-historierna. Frågan är om boken var för grov för att ges ut i hemlandet. Genom whiskydimmorna minns jag särskilt scener som det bordellbesök Hank Janson avlägger i skepnad av en europeisk affärsman på dekis, eller när han i hjälplöst tillstånd blir utnyttjad å det grövsta av en gangsterdotter. Mycket mer av våld, sex, droger, sprit och depravation går inte att klämma in på 140 sidor, så läsaren får sannerligen valuta för pengarna!

Brudar och bomber

Brudar och bomber
Originaltitel: Ultimate deterrent.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Sture Biurström.
Omslag: William.
Lay-out: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1980.
Ursprungligen utgiven 1970, första svenska utgåvan 1972,

Gossar små! Det var den här boken som sådde första fröet till vad som så småningom skulle bli denna blogg. Bland alla bokklubbsböcker och Vita Serien på den lokala loppmarknaden fanns även ett exemplar av Hank Jansons ”Brudar och bomber” och ett exemplar av Carter Browns ”Gift på vift”. Även om den bildade läsaren utifrån våra signaturer säkerligen förstår att vi studerat även annan litteratur av det slag som vanligtvis endast utkommer i pocket, har Hank Janson varit en trygg hamn att ständigt återvända till.

Nåväl, då bortser vi från den helsikes lökiga titeln och dyker rätt ner i Brudar och bomber, vars porösa papper genast obönhörligen slungar oss tillbaka till Kalla Krigets och terrorbalansens dagar. På Waldorf hotell i London pågår en superhemlig konferens arrangerad av WASP, World Association of Scientific Progress, som samlar eliten av världens forskare. Att konferensen äger rum är i och för sig ingen hemlighet, men dörrarna till lokalerna är väl förseglade. Med vapendetektorer, övervakningsutrustning i hela hotellet och all möjlig annan högteknologisk utrustning har WASP stenkoll på läget, och det behövs, eftersom ett stort pådrag av alla möjliga länders säkerhetstjänster, med CIA och KGB i spetsen, ivrigt hänger på tröskeln för att uppsnappa minsta fragment av användbar information. Men förgäves, här kommer inget att komma ut förrän WASP självt vill det.

Eftersom Hank Janson har en tämligen vänskaplig kontakt med WASP:s chef Hugh Manly får en del personer för sig att Hank vet mer än han gör. Vår gamle bekant CIA-agenten Max Schmidt har i denna berättelse gått från sitt vanliga hänsynslösa jag till att bli rent mordisk i sina påtryckningsförsök (men konsekvenserna kommer att bli gruvliga). En annan färgstark personlighet är den östtyska agenten Niki Paar, den ena av titelns ”brudar”. Hank kommer att bli väl bekant med hennes färdigheter i både närstrid och kärlekskonst. Den andra ”bruden” är Toni Clayton, 25 år gammal och medlem i WASP i egenskap av världsledande forskare i dataanalys. Hon försvinner spårlöst och misstankarna går snart mot Nordamerika. När WASP slutligen går ut med vad som avhandlats på konferensen framkommer att organisationen har starka påtryckningsmedel, mycket starka. WASP:s chockerande nyhet är att organisationen besitter ett antirobotvapen, som förstör atomvapen på avstånd, och eftersom supermakterna inte uppvisat någon vilja till avrustning ämnar WASP utöva en upplyst despotism. Hade denna berättelse varit sann hade världsfreden varit tryggad för länge sedan!

Mycket har hänt sedan Hank Janson var kriminalreporter på Chicago Chronicle. För den som känner för lite James Bond-action med högteknologi, storpolitik och hemliga agenter är ”Brudar och bomber” ett bra val.

Den långa armen

Den långa armen
Originaltitel: The long arm
Författare: Harry Hobson
Översättning: Leif Östling
Omslag: William
Layout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri AB, Kungsbacka 1980, tidigare utgiven 1973.

En vacker dag, eller snarare en för Hanks del mycket vacker natt, får han oväntat besök av sin skräckslagne revisor Dick McMichael. Denna något tidiga timmes visit är betingad av något betydligt allvarligare än en oväntad anomali i den dubbla italienska bokföringen, nämligen att han uppvisat det dåliga omdömet att hamna i säng med Rosemary Williamson, hustru till den livsfarlige Raymond Williamson, som bara väntar på att inom kort friges från det fängelsestraff han för närvarande avtjänar. Under ett rån begånget en mörk natt blir en nattvakt överkörd, och efter ett av McMichaels besök hos Rosemary finner polisen spår av blod och hjärna på hans främre kofångare. Hans alibi för brottstillfället är Rosemary, som inte är så sugen på att vittna i domstol, utan har sett till att försvinna illa kvickt. Hank Janson blir av denna anledning ombedd att leta reda på henne, och efter att ha sett en bild av henne hos hennes tidigare arbetsgivare, nattklubbsägaren Gar Gantua, är Hank inte nödbedd att ta sig an den uppgiften. Eftersom polisen snart avskriver misstankarna mot McMichael kan det misstänkas att Hanks intresse för saken är betingat av andra motiv än ett starkt känt rättspatos.

Olyckligtvis kommer Ray Williamson snart ut ur fängelset, fast besluten att för det första återta sin ledande position i den undre världen, och för det andra se till att den som stör hans äktenskapliga lycka blir struken ur prästbetyget under plågsammast möjliga omständigheter. Inför den utsikten tvingas Hank Janson rädda sitt eget skinn på ett tämligen magstarkt sätt. Allt som allt ställer ”Den långa armen” viktiga frågor om våra drifters och vår morals natur och om de svårigheter att bemästra dem som ligger i människans villkor.

Affären Grodnik

Affären Grodnik
Originaltitel: Sprung.
Författare: Colin Fraser.
Översättning: Bertil Larsson.
Omslag: William.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue.
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1979.
Ursprungligen utgiven 1968, första svenska utgåvan 1971.

Tillsammans med föregångaren AB Mord (ännu ej recenserad här) utgör Affären Grodnik en vändpunkt i Janson-eposet. Det är nu Hank Janson tycker han har nått så långt han kan komma vid Chicago Chronicle och bestämmer sig för att lämna sin tjänst som kriminalreporter för att ta över ledningen för nyhetsbyrån Special Assignments Limited (SAL) i London, som alltså kommer att vara hans hemvist i seriens återstående 16 böcker. Med anledning av denna flytt tar såväl Jansons chef vid tidningen som säkerhetspolisens representant Max Schmidt varje tillfälle i akt att excellera i okvädingsord över detta nesliga svek, vilket vi får förmoda gör avskedets smärta betydligt mer uthärdlig än vad den annars hade varit. Han tar även ett ömt och hett farväl av den ljuva Dee Bellarosso, vars slit i nöjesbranchen nu börjar bära frukt. Då hon nu är på väg till Hollywood inser både hon och Hank att de troligen inte kommer att ses igen.

Väl på plats i London finner sig Hank Janson vara chef över en välfungerande nyhetsbyrå, så välfungerande att hans egen närvaro till en början känns överflödig. Hank har dock en del att ta itu med. Han måste i mångt och mycket börja om från början med att sätta sig in i hur den undre världen fungerar och bygga upp ett kontaktnät med informanter. Under berättelsens gång passerar således både gamla och nya bekantskaper, så som Gar Gantua, ägaren till nattklubben Flesh Pot och den mycket hemlige underrättelsemannen John Herries-Waring, bara för att ta ett par exempel. Hank får tips om att en viss Seamus McManus bör kollas upp. Denne man har under olika namn siktats på båda sidorna om järnridån och är känd som mästare på att få ut folk ur fängelser. Hank blir indragen i titelns Affären Grodnik efter att en parlamentsledamot hittats död, utfallen från sjunde våningen, ett dödsfall där Seamus McManus och den tyska journalisten Helga Starke spelar en oklar roll. Makarna Grodnik är ett ryskt spionpar som britterna lyckades slå klorna i efter att de hunnit bedriva en framgångsrik spionkarriär i flera länder. De sitter nu av ett långvarigt fängelsestraff på var sitt fängelse men har hittills vägrat ge några användbara upplysningar. Nu säger makarna sig vara beredda att tala men på villkor att de får träffas först. Att ombesörja detta och transportera makarna till det ställe där de nya förhören ska äga rum kräver en del samordning av olika nivåer av ordningsmakter. De logistiska lösningarna härvidlag imponerar inte, minst sagt, särskilt som både Hank Janson och John Herries-Waring starkt misstänker att ett fritagningsförsök kommer att äga rum. Men så slutar det som det gör också!

Affären Grodnik sönderfaller i mångt och mycket i två delar. På grund av skildringen av Hanks acklimatisering till sina nya omgivningar finns inte så mycket plats för någon handling att fördjupas. Boken lovar dock gott som inledning till Hanks engelska period.

Janson går i fällan

Janson går i fällan
Originaltitel: Crowns can kill
Översättning: Karin Addenbrooke
Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1974
Tidigare utgiven 1964

Emery Pride är en man som har en kuslig benägenhet att göra pengar - vare sig det är krig, fred, högkonjunktur, depression, rena helvetet eller översvämning. Att han har en underskön dotter som hållits hemlig för världspressen kommer som en nyhet för Hank när han träffar Pride under sekretessbelagda former.

Dottern Michele är tydligen en produkt av ett bittert äktenskap med vad Pride kallar en försupen rutten slyna som har en ovana att pressa honom på pengar. Michele har tillbringat hela sitt liv på exklusiva skolor och palatsliknande hotell. Hon talar, skriver och tänker på sex språk. Hon har gett föreläsningar om överbefolkningsproblemet vid London School of Economics, om tillämpad numerologi vid Sorbonne i Paris, om semologi vid universitetet i södra Kalifornien. Hennes tennis når internationell, professionell standard. Hon innehar det icke officiella rekordet både i slalom och störtlopp. Hon har bestigit Matterhorn. För en tid sedan förtjänade hon det Gula Bältet i judo. Dessutom är hennes petit-pointbroderi så utsökt att det varit utställt vid Rotterdams Handarbetsskola. Michele är en ung dam som har fått allt - utom en uppfostran präglad av kärlek och ömhet.

Pride förklarar för Hank att Michele nu är försvunnen - och dessutom pressar honom på pengar. Motivet är oklart, men Hanks journalistiska instinkt får honom att ana en panghistoria varpå hans åtar sig uppdraget att leta rätt på Michele.

I Janson går i fällan får vi följa med Hank i London på bland annat ljusskygga klubbar, moderna hotell och fashionabla lantställen. Snabbt börjar Prides historier om utpressning och försvinnanden vecklas upp till en riktigt smutsig intrig och det tar inte lång tid innan Janson hamnar i kläm. En djävulsk fälla riggas, som får vår reporters framtid att se väldigt mörk ut. Janson har kallats väldigt mycket, men att på löpsedlar bli utpekad som sexualmördare tar priset..

Boken är stundvis som en febrig mardröm där ett närmast panikartat tillstånd effektivt byggs upp för varje kapitel. I Janson går i fällan är strålkastaren riktad på vilken galenskap pengar och girighet kan utlösa och torde inte lämna någon läsare oberörd.

Janson har sitt sedvanligt säkra språk som han skickligt använder för att skapa en suggestiv atmosfär. Översättningen av Karin Addenbrooke är övertygande och stark och lever upp till de krav man ställer på en översättare av Janson.