Originaltitel: Janson, Go Home.

Översättning: Christer Ellsén.

Layout: Tage Jørgensens Tegnestue.

Tryck: Elanders Boktryckeri AB, Kungsbacka 1975.

Tidigare utgiven: 1964.

»En drink gör ingen sommar, men ett dussin BLOODY MARY kan verkligen få det att hetta om öronen. Fråga HANK JANSON som skulle undersöka om gin blandat med ketchup satte några spår i andedräkten.

Provet blev upptakten till några av de hetaste och våldsammaste äventyr Hank hittills upplevt.

Äventyret med DE NIO NAKNA NYMFERNA.»

Vi möter Hank på en schabbig bar i det ökända distriktet Cicero i Chicago. Med sig har han en gammal journalistkollega. I ett tappert försök att övertyga Hank om att Bloody Mary är någon form av mirakeldryck ägnar de sig åt ett maraton i konsumtion av denna drink. Snabbt och träffsäkert beskriver Janson situationen:

»Chicago är En Stor Tuff Stad - och en del av dess distrikt är tuffare än andra. Cicero är antagligen det tuffaste och ruttnaste av hela rasket med tuffa distrikt. En byracka har loppor som kliar, biter och plågar den utav helvete - och lopporna i sin tur plågas av andra småkryp - och vidare i det oändliga, ad infinitum. På samma sätt plågas Chicago av Cicero. Bloody Mary visade sig vara en sämsta sortens virus, som hade grävt sig ned djupt i Ciceros skabbiga skinn.»

Efter att ha avverkat otaliga barer och Bloody Mary blir de vittnen till en händelse som initierar historien. En grupp medlemmar ur Syndikatet stövlar fräckt in på en bar och rensar stället på dess »enarmade banditer». Förklaringen på detta är att Syndikatet fått nys om att England precis antagit en ny spellag som tillåter förekomsten av just sådana maskiner - de planerar nu att översvämma London av dessa och skaffa sig en stark position även i Londons undre värld.

Givetvis känner Janson lukten av en riktig panghistoria och arrangerar snabbt en resa till sitt gamla hemland - närmare bestämt till London. Eftersom spelmaskinerna transporteras från Amerika med båt har vår reporter gott om tid att rekognisera terrängen i London. Han träffar både gamla och nya bekantskaper, besöker ett och annat coctailparty samt närvarar ett författarmöte som hans engelska bokförläggare ligger bakom. I »De nio nakna nymferna» är Hanks roll som just författare påtagligt närvarande redan från början; tidigt deklarerar en flygvärdinna att hon läst alla hans böcker fler gånger om, och när han anländer till England mottages han av press och beundrare som en stjärnförfattare.

Den största delen av historien handlar om Hanks arbete att snoka runt och kartlägga Syndikatets verksamhet i London. Det är uppfriskande att få återse Jansons gamla vänner: den tuffe men rättvisa polisen Angus Meade, den tveksamme mångsysslaren Lefty Lennox samt den forne brottarmästaren Gar Gantua.

Lennox har startat en bar - Blodhinken - som har blod som tema. Bland annat återfinns en hink i taket. Denna hink är fylld med blod och vid ett slumpmässigt klockslag hälls den ut över de dansande gästerna. Brottaren Gantua och hans gamla stall med brottare - Muskelkarlarna - driver nu den populära bordellen Köttgrytan. Det är just på denna inrättning Hank stiftar bekantskap med den showgrupp som bokens titel syftar på. När fartyget »La Cucuracha» anländer till London med sin olycksbringande last och historien får sin upplösning är båda dessa ställen nyckelpositioner...

Äventyret med »De nio nakna nymferna» är inte Jansons bästa verk - men inte heller något av de svagaste. Historien känns något tunn men bärs upp av det sedvanligt skickliga berättandet och de färgstarka karaktärer vi får möta. Tack vare detta efterlämnar denna historia ett positivt intryck och ger mersmak. Efter att ha läst bokens sista stycke vill man mest luta sig tillbaka i fåtöljen, hälla upp tre fingrar Chivas Regal och öppna en ny bok av Hank Janson.

En het sommar

Häromdagen levererades en hermetiskt förseglad försändelse till redaktionen. Avsändaren till paketet var vår bästa leverantör av Janson-böcker.

Det visade sig att paketet innehöll inte mindre än fem böcker i strålande skick. Med titlar som »Livat på landet», »De nio nakna nymferna», »Den långa armen», »Tuffa tag» och »Tågmysteriet» att bita i verkar det onekligen kunna bli en riktigt het sommar!

I skrivande stund är redan »De nio nakna nymferna» under behandling och förhoppningsvis dyker här snart upp en text om detta verk.

The Dead Guy

The Dead Guy
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen utgiven 1952 i den av Stephen D Frances startade tidskriften Underworld.
Återutgiven 2004 i samlingsvolymen "When Dames Get Tough" av Telos Publishing Ltd.
Troligen ej tidigare utgiven på svenska.

Nu börjar den Hank vi alla lärt känna och älska ta form: en man i rättvisans tjänst men med oortodoxa metoder, och med försänkningar både hos polisen och i den undre världen. Janson-seriens första fall av självreferens dyker upp när Hank presenterar sig, inte som kriminalreporter, men väl som deckarförfattare. Det är en stukad Hank Janson som kommer inraglande på Macs bar. Han har just blivit lämnad av sin hustru (senare böcker saknar helt uppgifter om att det någonsin förekommit en fru Janson!) och tillämpar John Lee Hookers recept mot hjärtesorg: One Bourbon, One Scotch, One Beer - men minus ölen då. Hank är dock inte tillräckligt långt inne i dimman för att missa att det i den för övrigt i stort sett folktomma baren sitter en kvinna och betraktar honom med outgrundlig blick. Trots att han inte är kapabel att uppvisa någon särskilt charmerande sida inleds en bekantskap. Lyckan grumlas dock av att det ligger en död kropp hemma hos hans nyfunna dambekant, med både ett hål i tinningen och tillräckligt med arsenik i magen för att döda ett kompani. Hon svär att hon inte dödat honom, eller ens sett honom innan, och Hank hjälper till att skaffa undan kroppen. Under resten av historien slits Hank mellan ett nyfunnet hopp om kärlek och att rättvisan måste ha sin gång.

Double Double-Cross

Double Double-Cross
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen publicerad 1951 i den av Stephen D Frances startade tidskriften Underworld.
Återutgiven 2004 i samlingsvolymen "When Dames Get Tough" av Telos Publishing Ltd.
Troligen ej utgiven på svenska.

Stephen D Frances visar återigen att det räcker med 40-talet sidor för att säga vad dagens av ordbehandlarsjuka ansatta deckarförfattare behöver det tiodubbla för. Huvudperson är denna gång inte Hank Janson själv, utan ett berättarjag vars identitet bit för bit avslöjas. Vi kastas rätt in i handlingen när den namnlöse huvudpersonen vaknar till liv och finner sig bunden till händer och fötter. När han rekonstruerar vad som hänt föregående dag bibringas vi uppfattningen om att det rör sig om ett fasansfullt missförstånd. En stackars oskyldig handelsresande har kommit i samspråk med en man, och efter erbjudande om en summa pengar bytt identitet med vederbörande, som visar sig vara indragen i en diamantsmugglingshistoria och ha goda skäl att hålla sig undan. Efter att han blivit halvt ihjälslagen, nedstörtad i ett stenbrott och närapå ihjälbränd, visar sig vår huvudperson vara långt i från oskyldig, utan driva ett mycket djärvt dubbelspel för att gå till botten med det dubbelspel han själv misstänker sig vara utsatt för. Med sina skildringar av iskall beräkning, samvetslöshet, förnedring och ultravåld utgör "Double Double-Cross" en tämligen obehaglig läsning. Berättelsen kulminerar i en mycket spänd uppgörelse, där vår huvudperson själv råkar yttra ett förfluget ord, och vi lämnas i yttersta ovisshet om hans framtida liv och hälsa...

Kitty Takes the Rap

Kitty Takes the Rap
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen utgiven av Pendulum Publications 1946.
Återutgiven 2004 i samlingsvolymen "When Dames Get Tough" av Telos Publishing Ltd.
Troligen ej tidigare utgiven på svenska.

I sin tredje historia, fortfarande i det blygsamma formatet 32 sidor, har Hank oturen att ramla rätt in i en kriminell uppgörelse. Det är en ovanligt passiv Janson genom vars ögon vi iakttar händelseförloppet. Historien börjar, inte helt unikt, med att Janson är ute och kör och får syn på en välsvarvad dam, och då hon är fullastad med nyinköpta varor infinner sig hos honom, som den gentleman han är, givetvis tanken på att erbjuda henne lift. Hon förekommer honom dock genom att slita upp dörren, kasta sig in och beordra vår hjälte att trycka plattan i mattan och dra illa kvickt. Anledningen är att det från tvenne håll på gatan närmar sig en uppsättning mindre fagra gossar med övervägande illasinnade avsikter. Det blir en dramatisk biljakt, men Jansons manövrer för att komma undan visar sig vara förgäves, och med en pistolmynning i nacken tvingas han köra i kringelikrokar ut på landsbygden för att på det snöpligaste sätt hamna bunden till händer och fötter i en källare. Som vanligt visar han prov på sin tendens att inte tänka efter före, genom att fara ut i diverse otidigheter mot sina fångvaktare, vilket straffar sig hårt. Hanks och Kittys sällskap är nämligen experter på att misshandla sina offer precis tillräckligt mycket för att de ska plågas rejält utan att förlora medvetandet. Det verkliga användningsområdet för denna föga tilltalande färdighet är att få Kitty att avslöja var den före detta ligamedlemmen Spike Dillon tagit vägen med senaste bytet.

Till slut uthärdar hon inte tortyren och hotelserna längre, och faller till föga. Och i just det ögonblicket stiger Spike Dillon in, mäkta förtörnad både på sina före detta kumpaner, och på att Kitty till slut visade sig vara beredd att avslöja honom.

Så mycket kan sägas om upplösningen att ingen får det eftertraktade bytet och de flesta inblandade dör. Hank Janson lämnar scenen med en tom känsla inombords.

Den som läser gamla kioskdeckare som parodier på sig själva kommer nog att finna denna historia allt för mörk. Skildringen av den kriminella uppgörelsen och Hanks passiva roll pekar framåt mot de historier där Hank Janson är författarpseudonym men inte själv är huvudperson, och Stephen D Frances verkligen kunde ta ut svängarna i sin skildring av allmän amoralitet.

Anonymt meddelande

Anonymt meddelande
Originaltitel: Taped
Översättning: Björn Fischel
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryckt hos Jysk bogindustri
Utgiven 1981, första svenska upplagan 1974.

Randolph Sextimus Reiker driver klubben The Parrot's Cage, ett etablissemang av det mer exklusiva slaget. För att få tillträde dit ska man ha blivit rekommenderad av en medlem, och om man då blir godkänd är det inte fritt fram för den skull, utan efter att ha erlagt en avgift om 60 pund får man vackert vänta tills en vakans uppstår innan dörrarna öppnas och man är välkommen att förslösa sina slantar på sprit, spel och kvinnor. De två sistnämnda delarna av utbudet är Reiker helst något förtegen med. Icke desto mindre hyser polismakten ett visst intresse för hans förehavanden, och bäst Hank Janson sitter med tre fingrar av Reikers specialwhisky och funderar på hur han ska avslå Reikers erbjudanden om gratis köttsliga nöjen utan att riskera dennes vänskap, räddas han av att larmet går: razzia på gång! På några röda minuter har Reiker undanröjt allt ljusskyggt material i sitt underjordiska kassavalv med specialförsegling, innan en polissyrka knackar på dörren under ledning av Detective Inspector Quaite, som Janson känner som en korrumperad typ. Motivet till razzian är jakten på bytet efter ett nyligen inträffat rån. Inom kort hittar polisen ett pärlhalsband i Reikers byrålåda, som Janson är övertygad om inte fanns där några minuter tidigare. Reiker häktas således misstänkt för häleri.

Vår hjälte Hank Janson tänker att Reiker må ha sina högst privata hedersbegrepp och både det ena och det andra på sitt samvete, men någon tjuv eller hälare är han inte. Därför bestämmer han sig för att vittna för Reiker i den kommande rättegången, och det har sitt pris. Snart får Janson ta emot telefonsamtal efter telefonsamtal (på sin kobratelefon) där han i hotfulla ordalag uppmanas hålla sig borta från affären, och att detta inte är tomma ord visar sig när den f.d. boxaren Tiny Todd efter ett uppdrag för Reikers räkning hittas misshandlad och kastrerad. Mysteriet tätnar ytterligare när någon försöker sätta dit Janson för mordet på polismannen Sturman, men han får också stifta angenäm bekantskap med Reikers sekreterare Marty Peters, som han först misstänker är delaktig i sammansvärjningen mot sin arbetsgivare, men som visar sig vara en idealist av ett alldeles särskilt slag. Och har man en pennficklampa med inbyggd behållare för bedövningsgas ska man nog klara nacken ett par gånger till... En tät rafflande historia där inget är vad det först ser ut att vara!

Mördande reportage

Mördande reportage
Originalets titel: Dateline - Death
Översättning: Gösta Zetterlund
Layout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck hos Nørhaven Bogtrykkerie a/s 1981
Tidigare utgiven 1973.

Denna historia tar sin början när Hank Janson intervjuar den östtyske avhopparen Kurt Wielmann. Ett åtråvärt och välbetalt jobb för en journalist, men likväl inget han finner överdrivet intressant. Hank har kommit upp sig i smöret. Han är chef för en nyhetsbyrå tillräckligt framgångsrik för att förse honom med s.k. biltelefon och vi kan inte heller låta bli att ge honom stilpoäng när han berättar om sin nya dusch, "där vattnet kom ur rör som sträckte sig från golv till tak i hörnen på ett särskilt duschskåp. Det kändes som att bli masserad av tusentals små fingrar...". Nåväl, snart mörknar historien. Den till synes ointressanta intervjun skall granskas innan den publiceras, vilket drar ut på tiden. Myndigheterna hyser ett lite större intresse för affären än vad Hank tycker är trevligt, tills saker och ting tar en oväntad vändning när han finner sig värvad till den brittiska säkerhetsstjänsten. Och vilket samröre har den den märkliga Eve Marlowe/Martin med Kinesiska folkbanken? Vad döljer sig bakom Engelsk-slaviska kulturföreningen? Och vilken roll spelar egentligen Wielmanns sekreterare Helga, vars blickar på första sidan sidan sänder Hank meddelanden som hade krävt "papper av asbest" om han velat skriva ner dem?

Hank Janson må ha blivit en framgångsrik kriminalreporter och playboy, men i denna historia får han finna sig i att vara en bricka i ett spel där andra ständigt ligger steget före. En mörk och bister historia om svek, ränker och dubbelspel från kalla krigets dagar.