Hank Janson

Kriminalreportern

2011-08-23T22:01:00.018+02:00

Kriminalreportern
Originalets titel: Break for a lovely.
Författare: ej känd.
Översättning: Crister Ellsén.
Omslag: framgår ej.
Utgivning: The Co-Operating European Pocket Book Publishers Ltd.
Svensk upplaga: Wennerbergs förlag.
Tryck: Uniprint Köpenhamn 1963.

”Janson! Var i helvete är den där artikeln?”
Handlingen tar sin början när Hank Janson klockan två på natten drar arket med morgondagens ledare ur skrivmaskinen och överlämnar det till sin chef, som sitter i skjortärmarna vid sitt överbelamrade skrivbord och tuggar på en otänd cigarr. Anledningen till nattarbetet är den förymde Carson Roberts, som under de senaste tre åren avtjänat ett livstidsstraff för mord på en flicka, en ”liten billig dansös på en nattklubb” som blivit nedstucken i sin klädloge. Eftersom mannen är spårlöst försvunnen är underlaget för Hanks artikel magert, men det blir det ändring på under hemvägen, då Carson Roberts dyker upp knivbeväpnad och med en blandning av hot och desperation ber om Hanks hjälp. Carson Roberts bedyrar att han är oskyldig och att ett stort brottsyndikat under ledning av en viss Nick Silver satt dit honom för mordet med hjälp av falska vittnesmål. Hank Janson tror på Roberts och ger sig nu ut på jakt efter den balettflicka som är det enda vittne som kan fria honom. Det enda Hank har att gå på när han ger sig ut på jakt i Chicago med omnejd är ett suddigt tidningsfoto och uppgiften att flickan då hon sist sågs gick under namnet Lola Truman, ett namn vars äkthet kan ifrågasättas.

Snart uppmärksammar den organiserade brottsligheten Hank Jansons efterforskningar. Samtidigt har polisen fått upp vittringen på Carson Roberts och börjar jaga Hank för skyddande av brottsling. I denna sin kamp för att ge upprättelse åt en oskyldigt dömd får Hank Janson spela ut hela sitt register av fräckhet och kallblodighet för att undkomma sina till synes övermäktiga förföljare. Katt-och-råtta-lek, slagsmål och biljakter avlöser varandra över sidorna och Hank har verkligen bruk för den ”fysik som en katt med nio liv” som omnämns i baksidestexten. Denna bok var den första Janson som kom på svenska, därav den kortfattade titeln. Vissa språkliga detaljer sticker ut och återfinns inte i senare böcker, såsom att ”några” talspråksenligt konsekvent stavas ”nåra”. Här hittar vi också fina uttryck som ”[n]är jag slutligen lämnade Lindas våning, kände jag mig som en miljon spänn” och att Hank vid ett tillfälle serveras kaffe precis ”som det skall vara – hett och svart som spader ess”, det senare ett uttryck som bloggredaktionen numera gärna använder.

Kriminalreportern bjuder sin läsare på en riktig nagelbitare och utgör ett strålande exempel på de trängda lägen då Hank verkligen kommer till sin rätt. Kulturåret 1963 släppte den med Hank Janson i produktivitet nästan jämnbördige Ingmar Bergman två filmer, Monica Zetterlund och Carli Tornehave fick 0 poäng i Eurovision Song Contest och ett brittiskt band bestående av fyra fårhundsliknande musiker som bearbetar sina instrument (för att citera en senare Janson) besökte oss under sin första utlandsturné. I den konkurrensen begick Hank Janson sin svenska debut med den äran!

Rånare på Rivieran

2011-07-31T15:58:00.018+02:00

Rånare på Rivieran
Originalets titel: Riviera Showdown.
Författare: Harry Hobson.
Översättning: Olof Nordh.
Omslag: W.G.L.B.
Lay-out: Tage Jørgensens Tegnestue.
Utgiven av Compact Books, London, 1966.
Svensk upplaga: Wennerbergs förlag.
Tryck: Uniprint A/S Köpenhamn 1971.

Gossar små! Låt er inte luras av den avslagna svenska titeln, som visserligen åstadkommer den i kioskdeckarsammanhang så vanliga allitterationen men missar att det inte är några ordinära rånare Hank Janson kommer att möta. Jag ber er även bortse från att Uniprint inte har haft full koll på hanteringen av franskans diakritiska tecken. För det är nämligen en sann kraftmätning det är frågan om. Handlingen är inspirerad av två verkliga händelser som var aktuella under 1960-talet: 1963 års stora tågrån i Storbritannien samt Algeriets smärtsamma frigörelse från Frankrike.

Även i Hank Jansons universum har ett tågrån begåtts, och när vi först möter honom befinner sig han och ett stort antal andra journalister i Skottland efter ett tips om att tågrånarna kommer att rymma. Denna väntan är förgäves men Hank lägger märke till två figurer som, förutom att tala franska, i fråga om uppträdande, utseende och medförd utrustning avviker från vad man vanligtvis kan förvänta sig av en journalist. Hanks arbetsgivare Chicago Chronicle föreslår på inte helt uppenbara grunder att han beger sig till Paris när han ändå är i Europa. Nåja, det är bara att tacka och ta emot, eftersom hans förtjusande kollega Penelope Keane befinner sig där. I Paris blir Hank Janson uppsökt av Hugh Manly, direktör för WASP (World Association of Scientific Progress), som ger Hank i uppdrag att bege sig till Nice, identifiera den svårt sargade kroppen av en död agent och ta reda på varför det inte längre kommer några rapporter från en förhoppningsvis ännu levande agent: Debbi Dhotavi, en av de vackraste och farligaste kvinnor Hank träffat. Högadlig bakgrund och sexsiffrig förmögenhet är bara början på denna kvinnas meritlista, som är alltför imponerande för att inte återges här: hon innehar fil. dr-examen, studier vid universiteten i Harvard, Cambridge, Zürich och Moskva, talar sex europeiska och fyra orientaliska språk flytande, hon är utförsåkare, kampsportexpert och prickskytt, vidare är hon pacifist och Indienpatriot samtidigt som hon hemtamt manövrerar i den storpolitiska hetluften. Till yttermera visso är hon förödande vacker och vidunderlig i sängen utan att vara överdrivet erotisk eller vulgär.

Väl i Nice visar det sig att Debbi Dhotavi infiltrerat högkvarteret hos överste Raymonde-Yve de St. Pierre, fanatisk motståndare till Algeriets frihet och ledare för den underjordiska militanta rörelsen AFT (l’Algerie-Française Toujours). Nu utvecklar sig historien till ett triangeldrama mellan ordningsmakten, Raymonde-Yve de St. Pierre och tågrånarna, med en viss John Moody i spetsen. de St. Pierre är intresserad av pengarna från rånet, John Moody är intresserad av de St. Pierres vapenmakt och möjligheten att befria sina rånarkamrater (men allt efterhand ändrar han sig och och inser det behagliga i att de befinner sig bakom lås och bom och inte har möjlighet att hysa några alltför genomtänkta synpunkter på hans affärer). Sin vana trogen uppträder Hank lite väl provocerande vid sitt första möte med översten (som är nykterist, icke-rökare och asexuell, helt klart en obehaglig typ), varför han finner det mycket hälsosamt att ta en avstickare till Zürich och passa på att undersöka de spår efter tågrånspengarna som leder till det schweiziska bankväsendet. I Zürich träffar han också fröken Merle Conway som egentligen inte spelar någon roll alls för handlingen men tillhandahåller några sidors het erotik för att sedan försvinna med Hanks bil. Efter att några bitar fallit på plats under Schweizbesöket återvänder Hank till Rivieran, och nu är det dags för den slutliga uppgörelsen.

Tyvärr är hela historien alltför politiskt känslig för att Hank Janson ska få skriva om den för sin tidnings räkning, men han får ett förslag: [j]ag har en idé, sa Herries-Waring […] –Varför inte använda historien i en av de där böckerna som du skriver? […] Då skulle ingen tro på den?

Internationella intriger, uppgörelser i den undre världen, jetsetmiljöer, femmes fatales, en plastikkirurg med nazistbakgrund (som jag inte haft tillfälle att nämna innan) och floder av sprit – alla kioskboksingredienser är på plats och gör Rånare på Rivieran till mycket njutbar läsning för alla som uppskattar spänning och god underhållning.

Den galna prinsessan

2010-12-31T15:39:00.012+01:00

Den galna prinsessan
Originaltitel: Twilight Tigress (1970)
Författare: Colin Fraser (osäker uppgift)
Översättning: Bertil Larsson
Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Uniprint Köpenhamn 1972
Wennerbergs förlag

På en fest stiftar Hank Janson bekantskap med den unge herr Gupta Narayan, eller prins av Kharula, som är det namn han föredrar att använda för att öka sin attraktionskraft i den playboytillvaro han för i London. Detta möte leder till att det ett par dagar senare infinner sig en representant för specialstyrkan Special Branch som vill veta allt Hank kan berätta om den föregivne prinsen och hans samröre med en viss Jerrold Manfield, som befunnit sig på samma fest. Motiveringen att blanda in Hank är att det finns misstankar om att oegentligheter pågår, men inte tillräckligt starka för ett myndighetsingripande, som till yttermera visso skulle kunna innebära diplomatiska komplikationer. Nu föreslår Special Branch att Hank ska åka till Indien och besöka Guptas far, maharadjan av Kharula. Efter en liten pratstund med Jerrold Manfield, varvid han inser att denne sysslar med vapensmuggling, förstår Hank att det absolut pågår intressanta saker borta i Indien. Han inser att han sväljer ett bete men kan inte motstå chansen att förse sin nyhetsbyrå med en bra historia.

Saken är den att den gamle maharadjan, liksom sina gelikar, förlorade makt och inkomster när Indien blev självständigt. Även om han i god tid insåg var det lutade och såg till att placera ansenliga penningsummor på schweiziska bankkonton, är han ingalunda nöjd med situationen. Väl på plats kommer Hank ett regelrätt uppror på spåren. Det fattas bara annat än att bokens titelgestalt nu kommer in i bilden. Deras första möte blir nog så dramatiskt, när Hank hindrar henne från att hetsa ihjäl en stackars häst. Den till en början mycket ilskna prinsessan bjuder så småningom in Hank till palatset. Med risk att förolämpa den vane kioskboksläsarens intelligens kan det nämnas att Guptas syster Tara, som för övrigt blev änka under mystiska omständigheter, förutom att vara välbevandrad i Kamasutras teori och praktik också är den skvatt galna egentliga hjärnan bakom upprorsplanerna.

Med tanke på de korrumperade lokala myndigheterna har Hank ingen tid att förlora, utan skrider till handling tillsammans med sin nyfunne vän konservfabriksdirektören Andy Hudson och dennes livvakt Hussein Khan (apropå korruption uppskattar både Hank Janson och Gupta Narayan denna i vissa avseenden, och även läsaren bör vara tacksam. Det skulle annars vara svårt att i Indien skaffa fram den kvantitet sprit utan vilken varje Janson-historia skulle sakna en viktig pusselbit).

I början av sin karriär var Hank Janson uttalat ovillig att beväpna sig. Detta står i bjärt kontrast mot denna historia, där han spränger både en grotta och en båt, i vilka motståndare befinner sig, med raketgevär! Personligen föredrar jag journalist- och deckar-Hank framför agent-Hank. Detta är en mellan-Janson, ingen dålig historia men aldrig riktigt spännande.

Hank Janson Blues

2010-12-15T19:30:00.006+01:00

Anne Shelton inledde sin sångerskekarriär under de tidiga tonåren. Under andra världskriget populariserade hon sången "Lili Marlene" i Storbritannien, och under och efter kriget turnerade hon med Glenn Miller och Bing Crosby. Vi Janson-vänner förknippar henne dessutom med insjungningen av "Hank Janson Blues", som komponerades för henne 1953 av BBC:s orkesterledare Philip Cardeu, under pseudonym Peter Cornisch, med text av George Korel. Sommaren 1953 släpptes låten som 78-varvare och den som ville spela själv kunde även köpa noterna, försedda med ett porträtt av Anne Shelton tecknat av Hanks hovtecknare Reginald Heade.

Nu kan vi återigen höra detta gäckande musikstycke tack vare we7.com. Håll till godo, the Hank Janson Blues!

Redaktionen hade förstås hoppats på att vara de exklusiva upptäckarna av denna låt efter idogt letande bland dammiga stenkakor, men man kan inte få allt.

Kännaren noterar att sångens trånande jag inte uttalar Hank Jansons efternamn så som han själv i annat sammanhang uttryckt att han önskar: My name is Janson, Hank Janson, remember you sound the J like it's a Y!

2010-06-20T21:25:00.003+02:00

Originaltitel: Janson, Go Home.

Översättning: Christer Ellsén.

Layout: Tage Jørgensens Tegnestue.

Tryck: Elanders Boktryckeri AB, Kungsbacka 1975.

Tidigare utgiven: 1964.

»En drink gör ingen sommar, men ett dussin BLOODY MARY kan verkligen få det att hetta om öronen. Fråga HANK JANSON som skulle undersöka om gin blandat med ketchup satte några spår i andedräkten.

Provet blev upptakten till några av de hetaste och våldsammaste äventyr Hank hittills upplevt.

Äventyret med DE NIO NAKNA NYMFERNA.»

Vi möter Hank på en schabbig bar i det ökända distriktet Cicero i Chicago. Med sig har han en gammal journalistkollega. I ett tappert försök att övertyga Hank om att Bloody Mary är någon form av mirakeldryck ägnar de sig åt ett maraton i konsumtion av denna drink. Snabbt och träffsäkert beskriver Janson situationen:

»Chicago är En Stor Tuff Stad - och en del av dess distrikt är tuffare än andra. Cicero är antagligen det tuffaste och ruttnaste av hela rasket med tuffa distrikt. En byracka har loppor som kliar, biter och plågar den utav helvete - och lopporna i sin tur plågas av andra småkryp - och vidare i det oändliga, ad infinitum. På samma sätt plågas Chicago av Cicero. Bloody Mary visade sig vara en sämsta sortens virus, som hade grävt sig ned djupt i Ciceros skabbiga skinn.»

Efter att ha avverkat otaliga barer och Bloody Mary blir de vittnen till en händelse som initierar historien. En grupp medlemmar ur Syndikatet stövlar fräckt in på en bar och rensar stället på dess »enarmade banditer». Förklaringen på detta är att Syndikatet fått nys om att England precis antagit en ny spellag som tillåter förekomsten av just sådana maskiner - de planerar nu att översvämma London av dessa och skaffa sig en stark position även i Londons undre värld.

Givetvis känner Janson lukten av en riktig panghistoria och arrangerar snabbt en resa till sitt gamla hemland - närmare bestämt till London. Eftersom spelmaskinerna transporteras från Amerika med båt har vår reporter gott om tid att rekognisera terrängen i London. Han träffar både gamla och nya bekantskaper, besöker ett och annat coctailparty samt närvarar ett författarmöte som hans engelska bokförläggare ligger bakom. I »De nio nakna nymferna» är Hanks roll som just författare påtagligt närvarande redan från början; tidigt deklarerar en flygvärdinna att hon läst alla hans böcker fler gånger om, och när han anländer till England mottages han av press och beundrare som en stjärnförfattare.

Den största delen av historien handlar om Hanks arbete att snoka runt och kartlägga Syndikatets verksamhet i London. Det är uppfriskande att få återse Jansons gamla vänner: den tuffe men rättvisa polisen Angus Meade, den tveksamme mångsysslaren Lefty Lennox samt den forne brottarmästaren Gar Gantua.

Lennox har startat en bar - Blodhinken - som har blod som tema. Bland annat återfinns en hink i taket. Denna hink är fylld med blod och vid ett slumpmässigt klockslag hälls den ut över de dansande gästerna. Brottaren Gantua och hans gamla stall med brottare - Muskelkarlarna - driver nu den populära bordellen Köttgrytan. Det är just på denna inrättning Hank stiftar bekantskap med den showgrupp som bokens titel syftar på. När fartyget »La Cucuracha» anländer till London med sin olycksbringande last och historien får sin upplösning är båda dessa ställen nyckelpositioner...

Äventyret med »De nio nakna nymferna» är inte Jansons bästa verk - men inte heller något av de svagaste. Historien känns något tunn men bärs upp av det sedvanligt skickliga berättandet och de färgstarka karaktärer vi får möta. Tack vare detta efterlämnar denna historia ett positivt intryck och ger mersmak. Efter att ha läst bokens sista stycke vill man mest luta sig tillbaka i fåtöljen, hälla upp tre fingrar Chivas Regal och öppna en ny bok av Hank Janson.

En het sommar

2010-06-02T20:43:00.005+02:00

Häromdagen levererades en hermetiskt förseglad försändelse till redaktionen. Avsändaren till paketet var vår bästa leverantör av Janson-böcker.

Det visade sig att paketet innehöll inte mindre än fem böcker i strålande skick. Med titlar som »Livat på landet», »De nio nakna nymferna», »Den långa armen», »Tuffa tag» och »Tågmysteriet» att bita i verkar det onekligen kunna bli en riktigt het sommar!

I skrivande stund är redan »De nio nakna nymferna» under behandling och förhoppningsvis dyker här snart upp en text om detta verk.

The Dead Guy

2010-05-09T09:58:00.005+02:00

The Dead Guy
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen utgiven 1952 i den av Stephen D Frances startade tidskriften Underworld.
Återutgiven 2004 i samlingsvolymen "When Dames Get Tough" av Telos Publishing Ltd.
Troligen ej tidigare utgiven på svenska.

Nu börjar den Hank vi alla lärt känna och älska ta form: en man i rättvisans tjänst men med oortodoxa metoder, och med försänkningar både hos polisen och i den undre världen. Janson-seriens första fall av självreferens dyker upp när Hank presenterar sig, inte som kriminalreporter, men väl som deckarförfattare. Det är en stukad Hank Janson som kommer inraglande på Macs bar. Han har just blivit lämnad av sin hustru (senare böcker saknar helt uppgifter om att det någonsin förekommit en fru Janson!) och tillämpar John Lee Hookers recept mot hjärtesorg: One Bourbon, One Scotch, One Beer - men minus ölen då. Hank är dock inte tillräckligt långt inne i dimman för att missa att det i den för övrigt i stort sett folktomma baren sitter en kvinna och betraktar honom med outgrundlig blick. Trots att han inte är kapabel att uppvisa någon särskilt charmerande sida inleds en bekantskap. Lyckan grumlas dock av att det ligger en död kropp hemma hos hans nyfunna dambekant, med både ett hål i tinningen och tillräckligt med arsenik i magen för att döda ett kompani. Hon svär att hon inte dödat honom, eller ens sett honom innan, och Hank hjälper till att skaffa undan kroppen. Under resten av historien slits Hank mellan ett nyfunnet hopp om kärlek och att rättvisan måste ha sin gång.

Double Double-Cross

2010-05-09T07:25:00.005+02:00

Double Double-Cross
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen publicerad 1951 i den av Stephen D Frances startade tidskriften Underworld.
Återutgiven 2004 i samlingsvolymen "When Dames Get Tough" av Telos Publishing Ltd.
Troligen ej utgiven på svenska.

Stephen D Frances visar återigen att det räcker med 40-talet sidor för att säga vad dagens av ordbehandlarsjuka ansatta deckarförfattare behöver det tiodubbla för. Huvudperson är denna gång inte Hank Janson själv, utan ett berättarjag vars identitet bit för bit avslöjas. Vi kastas rätt in i handlingen när den namnlöse huvudpersonen vaknar till liv och finner sig bunden till händer och fötter. När han rekonstruerar vad som hänt föregående dag bibringas vi uppfattningen om att det rör sig om ett fasansfullt missförstånd. En stackars oskyldig handelsresande har kommit i samspråk med en man, och efter erbjudande om en summa pengar bytt identitet med vederbörande, som visar sig vara indragen i en diamantsmugglingshistoria och ha goda skäl att hålla sig undan. Efter att han blivit halvt ihjälslagen, nedstörtad i ett stenbrott och närapå ihjälbränd, visar sig vår huvudperson vara långt i från oskyldig, utan driva ett mycket djärvt dubbelspel för att gå till botten med det dubbelspel han själv misstänker sig vara utsatt för. Med sina skildringar av iskall beräkning, samvetslöshet, förnedring och ultravåld utgör "Double Double-Cross" en tämligen obehaglig läsning. Berättelsen kulminerar i en mycket spänd uppgörelse, där vår huvudperson själv råkar yttra ett förfluget ord, och vi lämnas i yttersta ovisshet om hans framtida liv och hälsa...

Kitty Takes the Rap

2010-04-08T21:16:00.013+02:00

Kitty Takes the Rap
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen utgiven av Pendulum Publications 1946.
Återutgiven 2004 i samlingsvolymen "When Dames Get Tough" av Telos Publishing Ltd.
Troligen ej tidigare utgiven på svenska.

I sin tredje historia, fortfarande i det blygsamma formatet 32 sidor, har Hank oturen att ramla rätt in i en kriminell uppgörelse. Det är en ovanligt passiv Janson genom vars ögon vi iakttar händelseförloppet. Historien börjar, inte helt unikt, med att Janson är ute och kör och får syn på en välsvarvad dam, och då hon är fullastad med nyinköpta varor infinner sig hos honom, som den gentleman han är, givetvis tanken på att erbjuda henne lift. Hon förekommer honom dock genom att slita upp dörren, kasta sig in och beordra vår hjälte att trycka plattan i mattan och dra illa kvickt. Anledningen är att det från tvenne håll på gatan närmar sig en uppsättning mindre fagra gossar med övervägande illasinnade avsikter. Det blir en dramatisk biljakt, men Jansons manövrer för att komma undan visar sig vara förgäves, och med en pistolmynning i nacken tvingas han köra i kringelikrokar ut på landsbygden för att på det snöpligaste sätt hamna bunden till händer och fötter i en källare. Som vanligt visar han prov på sin tendens att inte tänka efter före, genom att fara ut i diverse otidigheter mot sina fångvaktare, vilket straffar sig hårt. Hanks och Kittys sällskap är nämligen experter på att misshandla sina offer precis tillräckligt mycket för att de ska plågas rejält utan att förlora medvetandet. Det verkliga användningsområdet för denna föga tilltalande färdighet är att få Kitty att avslöja var den före detta ligamedlemmen Spike Dillon tagit vägen med senaste bytet.

Till slut uthärdar hon inte tortyren och hotelserna längre, och faller till föga. Och i just det ögonblicket stiger Spike Dillon in, mäkta förtörnad både på sina före detta kumpaner, och på att Kitty till slut visade sig vara beredd att avslöja honom.

Så mycket kan sägas om upplösningen att ingen får det eftertraktade bytet och de flesta inblandade dör. Hank Janson lämnar scenen med en tom känsla inombords.

Den som läser gamla kioskdeckare som parodier på sig själva kommer nog att finna denna historia allt för mörk. Skildringen av den kriminella uppgörelsen och Hanks passiva roll pekar framåt mot de historier där Hank Janson är författarpseudonym men inte själv är huvudperson, och Stephen D Frances verkligen kunde ta ut svängarna i sin skildring av allmän amoralitet.

Anonymt meddelande

2009-12-29T10:24:00.009+01:00

Anonymt meddelande
Originaltitel: Taped
Översättning: Björn Fischel
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryckt hos Jysk bogindustri
Utgiven 1981, första svenska upplagan 1974.

Randolph Sextimus Reiker driver klubben The Parrot's Cage, ett etablissemang av det mer exklusiva slaget. För att få tillträde dit ska man ha blivit rekommenderad av en medlem, och om man då blir godkänd är det inte fritt fram för den skull, utan efter att ha erlagt en avgift om 60 pund får man vackert vänta tills en vakans uppstår innan dörrarna öppnas och man är välkommen att förslösa sina slantar på sprit, spel och kvinnor. De två sistnämnda delarna av utbudet är Reiker helst något förtegen med. Icke desto mindre hyser polismakten ett visst intresse för hans förehavanden, och bäst Hank Janson sitter med tre fingrar av Reikers specialwhisky och funderar på hur han ska avslå Reikers erbjudanden om gratis köttsliga nöjen utan att riskera dennes vänskap, räddas han av att larmet går: razzia på gång! På några röda minuter har Reiker undanröjt allt ljusskyggt material i sitt underjordiska kassavalv med specialförsegling, innan en polissyrka knackar på dörren under ledning av Detective Inspector Quaite, som Janson känner som en korrumperad typ. Motivet till razzian är jakten på bytet efter ett nyligen inträffat rån. Inom kort hittar polisen ett pärlhalsband i Reikers byrålåda, som Janson är övertygad om inte fanns där några minuter tidigare. Reiker häktas således misstänkt för häleri.

Vår hjälte Hank Janson tänker att Reiker må ha sina högst privata hedersbegrepp och både det ena och det andra på sitt samvete, men någon tjuv eller hälare är han inte. Därför bestämmer han sig för att vittna för Reiker i den kommande rättegången, och det har sitt pris. Snart får Janson ta emot telefonsamtal efter telefonsamtal (på sin kobratelefon) där han i hotfulla ordalag uppmanas hålla sig borta från affären, och att detta inte är tomma ord visar sig när den f.d. boxaren Tiny Todd efter ett uppdrag för Reikers räkning hittas misshandlad och kastrerad. Mysteriet tätnar ytterligare när någon försöker sätta dit Janson för mordet på polismannen Sturman, men han får också stifta angenäm bekantskap med Reikers sekreterare Marty Peters, som han först misstänker är delaktig i sammansvärjningen mot sin arbetsgivare, men som visar sig vara en idealist av ett alldeles särskilt slag. Och har man en pennficklampa med inbyggd behållare för bedövningsgas ska man nog klara nacken ett par gånger till... En tät rafflande historia där inget är vad det först ser ut att vara!

Mördande reportage

2009-12-26T10:33:00.010+01:00

Mördande reportage
Originalets titel: Dateline - Death
Översättning: Gösta Zetterlund
Layout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck hos Nørhaven Bogtrykkerie a/s 1981
Tidigare utgiven 1973.

Denna historia tar sin början när Hank Janson intervjuar den östtyske avhopparen Kurt Wielmann. Ett åtråvärt och välbetalt jobb för en journalist, men likväl inget han finner överdrivet intressant. Hank har kommit upp sig i smöret. Han är chef för en nyhetsbyrå tillräckligt framgångsrik för att förse honom med s.k. biltelefon och vi kan inte heller låta bli att ge honom stilpoäng när han berättar om sin nya dusch, "där vattnet kom ur rör som sträckte sig från golv till tak i hörnen på ett särskilt duschskåp. Det kändes som att bli masserad av tusentals små fingrar...". Nåväl, snart mörknar historien. Den till synes ointressanta intervjun skall granskas innan den publiceras, vilket drar ut på tiden. Myndigheterna hyser ett lite större intresse för affären än vad Hank tycker är trevligt, tills saker och ting tar en oväntad vändning när han finner sig värvad till den brittiska säkerhetsstjänsten. Och vilket samröre har den den märkliga Eve Marlowe/Martin med Kinesiska folkbanken? Vad döljer sig bakom Engelsk-slaviska kulturföreningen? Och vilken roll spelar egentligen Wielmanns sekreterare Helga, vars blickar på första sidan sidan sänder Hank meddelanden som hade krävt "papper av asbest" om han velat skriva ner dem?

Hank Janson må ha blivit en framgångsrik kriminalreporter och playboy, men i denna historia får han finna sig i att vara en bricka i ett spel där andra ständigt ligger steget före. En mörk och bister historia om svek, ränker och dubbelspel från kalla krigets dagar.

Harold Ernest Kelly

2009-12-08T19:10:00.000+01:00

En läsvärd artikel om Janson-författaren Harold Ernest Kelly (pseudonym Darcy Glinto) finns att läsa via nedanstående länk. Upphovsman till artikeln är författaren John Fraser.

Fraser gör en bra analys av Kellys skrivande samt även vissa jämförelser och kopplingar till Stephen Frances berättarstil.

Intressant är även att Fraser tar upp mästerverket "Reluctant Hostess" (på svenska "Himmel och helvete") från 1961. En bok som för övrigt inom en snar framtid planeras att presenteras här.

Länk till artikel:

The Remarkable Harold Ernest ("Darcy Glinto") Kelly, 1899-1969

Mord bjudet

2009-11-27T19:45:00.003+01:00

Mord bjudet

Originaltitel: Bid for Beauty

Översättning: Olof Nordh

Omslag: W G L Bartsch

Lay out: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1978

Tidigare utgiven 1970

"Antikviteter betyder ofta mycket stora pengar. Och det finns hänsynslösa samlare, som väljer vilka medel som helst för att komma över ett åtråvärt föremål. Men inte ens Hank Janson - van vid det mesta - väntar sig att en god vän ska bli nerskjuten på en antikvitetsauktion. Ändå händer just det och Hank finner sig snabbt utgöra en måltavla för stans alla skjutglada gangsters. Och han har då inte lagt näsan i blöt. Säger han..."

När vi denna gång möter Hank Janson är han på besök hos sin gamla vän Horace Hudson. Hank och Horace lärde känna varandra då Horace bara ägde en enda miljon och hade hamnat i klorna på en samvetslös vamp som ville komma över hans pengar. Hank hade räddat Horace undan en otäck erfarenhet - något som Horace varit ytterst tacksam för.

Horace är en besatt samlare av jordiska ägodelar - i synnerhet gamla sådana. Han avslöjar för Hank att han tänker besöka en auktion och bjuda på ett par utsökta Armfield-skåp. Dessa pjäser är miniatyrskåp vilka företräder möbeltecknaren Hepplewhites stil och uppbringar ett marknadsvärde runt tre miljoner.

Säljaren till skåpen är den excentriske miljonären Boscastle som är bosatt i ett palats utanför Chicago. Boscastle föredrar att spendera sin tid i lättja på någon Bahamas-ö och låter därför sin högra hand Ralph McEwen ta hand om det mesta - inklusive skåpförsäljning.

Handlingen i boken rivstartar när Horace fegt blir mördad under den viktiga auktionen. Dessutom blir skåpen stulna. Detta blir bokstavligt talat startskottet för Jansons något ursinniga jakt efter den skyldiga. Först på listan över misstänkta hamnar den förnämsta måltavlan för lagens och rättvisans företrädare: Marco Ricci. Ricci är en av toppfigurerna inom Chicagos maffia och hjärnan bakom många av Syndikatets mer lyckade projekt.

I jakten på mördaren och antikviteterna får vi följa med på Jansons djupdykning i Chicagos smutsiga antikvitetskretsar där mycket visar sig kretsa kring strippan Trixi.

Trixi Grant är det yppigaste som någonsin presenterats för staden Chicago. Hon är stjärnstrippan som är en produkt av de tuffa slumkvarteren. Hon håller till i en lyxsvit ovanpå klubben »Paragon» där hon erbjuder välbeställda män en dos av det gäckande ungdomselixiret.

Alla verkar älska Trixi. Både män som kvinnor. Janson får snart stifta bekantskap även med den psykiskt labila lesbiska kvinnan Julia Mason. Det visar sig snart att Mason är besatt av Trixi - samt antikviteter. Givetvis är även Mason stöpt i en gudinnas form och kan enligt Janson »tina upp vilken isstod som helst».

En djävulsk labyrint av girighet, åtrå och mörka hemligheter spelas upp, men det är inte förrän Janson möter antiksamlaren Bernice Newly som en lösning kan skönjas.

I »Mord bjudet» ser vi Hank Janson som vi inte sett honom förut. Janson agerar likt en ond, kall och beräknande maskin. Stundom är han orättvist hård i sin framfart - något som dras till sin spets på bokens sista sidor. När boken når sitt slut blir den eftertänksamma tystnaden tyngre än när en tjock kille sätter sig på en gräddbakelse.

Kattens tass

2009-10-24T17:49:00.005+02:00

Kattens tass

Originaltitel: Cat's Paw

Översättning: Bertil Larsson

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1979

Tidigare utgiven 1971

"Finns det något fridfullare än den engelska idyllen: en lugn by med kyrka, värdhus och pubar? Efter bara en kort stund i en sådan by ändrar Hank Janson uppfattning. Fyra hundar hade rivits till döds och man hörde ljudet av djungeltrummor. Det var så mycket som inte stämde. Och när som helst kunde en människa bli offret... Hank försökte hindra det!"

I böckerna från Hanks period som bosatt i England är ett rätt vanligt tema att äventyret utspelar sig i lantliga miljöer. Vi har bland annat sett vår tidningsman göra upp med banditer på Irlands landsbygd, besöka cocktailparty på engelska gods, leta efter sjunkna skatter utanför Helsingör - och nu konfrontera en dödlig jättekatt i en engelsk by!

Under en bjudning hos en gammal grevinna träffar Hank en kvinna vid namn Jean Perrin. Jean beskrivs som en späd varelse formad till en perfekt symfoni av kurvor och vackra proportioner. Efter att Hank skjutsat hem henne efter festen tar bokens intrig sin början. Familjen Perrins hund har hittats lemlästad av vad som förefaller vara ett stort kattdjur och Janson börjar nysta i fallet. Det visar sig att byn där familjen Perrins är bosatt några år tidigare varit på löpsedlarna på grund av problem med en jättekatt.

Ett av byns värdshus blir Hanks bas när han undersöker mysteriet. Undersökningarna leder till möten med färgstarka karaktärer, nattliga konfrontationer med den dödliga katten och umgänge med den trafikstoppande skönheten Daly Pascoe. En av de intressantare karaktärerna i boken är den kärva före detta sjömannen Gunner Barnes. Hank och Barnes första möte slutar i ömsesidigt hat, men förvandlas snart till en stark vänskap mellan två män. Barnes blir en stark bundsförvant som orubbligt står vid Hanks sida när mysteriet med jättekatten tätnar.

»Kattens tass» är en otäck historia som visar sig ha sin lösning i Jean Perrins pappas bakgrund som officer i Afrika. När handlingen når sitt klimax får Janson och Gunner möta afrikanska riter mitt på den engelska landsbygden.

Ett speciellt intressant parti i boken är när Hank tillfälligt flyttar ihop med Gunner för att använda dennes stuga som bas. Hyran betalas i sprit - ett av de två männens gemensamma intresse och något de frikostigt konsumerar tillsammans. Även tidigare äventyr har bjudit på tillfällen där Janson inledningsvis varit fiende med en man för att sedan sluta fred och under flera dygn tillsammans hejdlöst inmundiga alkohol i en stuga.

»Kattens tass» rekommenderas varmt till de läsare som vurmar för Hanks engelska period samt önskar ett lite ovanligare äventyr.

Lotusblomman

2009-10-09T12:00:00.000+02:00

Lotusblomman

Undertitel: USA hotas av en nationalkatastrof

Originaltitel: Deadly horse-race

Översättning: Tora Bergengren

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1977

Tidigare utgiven 1969

"Stora mängder heroin skeppades in på okända vägar och såldes till underpriser. USA fick dagligen tusentals nya narkomaner. Polisen, FBI, till och med maffian stod maktlös inför den kinesiska narkotikaorganisationen som skoningslöst riktade ett dråpslag mot det amerikanska samhället. Mord, tortyr, utpressning och förödelse följde i spåren. Om inte något gjordes snabbt kunde resultatet bara bli ett - total undergång. Är Hank Janson mannen att förhindra en katastrof?"

Här har vi en av de böckerna av Hank Janson som behandlar internationella knarksyndikat, kommunister och agenter. Intrigen tar sin början när Janson publicerar en avslöjande artikel om att Chicagos maffia kallat till krismöte. Maffian har fått en tuff motståndare: kommunistkina. Med österländsk listighet skeppas heroin in från Asien och bokstavligt talar flödar in på den amerikanska marknaden. Tack vare heroinets oslagbara pris och finaste kvalité står både maffian och polisen lamslagen inför situationen.

Som moteld kopplar polisen in den nationella Narkotikabyrån. Maffiaklanerna däremot, slår sig ihop med knarkveteranen »Lippe the Fix» som stark ledare. Detta blir startskottet för en serie händelser som leder till mord, misshandel och ett bittert krig mellan hårda gangstergäng.

Mitt bland allt detta står Hank Janson som navet i hjulet. Hanks långa karriär som tidningsman har gett honom ett ovärderligt kontaktnät i alla samhällets lager. I »Lotusblomman» ser vi honom dra i varje möjlig och omöjlig tråd för att följa och rapportera om gangsterkriget. I synnerhet får läsaren träffa den gamla bekanta Hugh Manly från WASP samt stifta bekantskap med miss Lotus Yasmin.

Hugh Manly har tidigare setts i t.ex. Hank Jansons »Brudar och bomber» och är chef för organisationen WASP - »World Association for Scientific Progress». WASP är en organisation som kopplas in vid internationella specialärenden. Den består av världens samlade skarpa hjärnor med spjutspetsteknologi till sitt förfogande.

Miss Lotus Yasmin är en specialagent som genom sin permanenta placering som callgirl i Chicagos kinesiska distrikt har bra insikt i den kinesiska maffian. Hank beskriver henne som "den utsökta frukten av en stilig amerikansk marinofficer och den älskliga och intelligenta kinesflicka som han gifte sig med i början på fyrtiotalet. Lotus Yasmin är ett levande vittnesbörd om fördelarna med rasblandning".

Lotusblomman är en tämligen ointressant Janson. Handlingen är tunn som nyis och fångar aldrig riktigt läsaren. Akronymer och agentnamn avlöser omotiverat varandra i ett rasande tempo: COI, WASP, Dope International, CHICOM och TUF är bara ett par exempel.

Det är inte förrän de sista tre kapitlen som boken blir riktigt bra. Slutstriden utkämpas av Hank och Lotus sida vid sida och en av bokens starkaste scener utspelar sig just här. Med kirurgisk precision beskriver Janson en desperat och hopplös situation - för att sedan låta den förvandlas till ett veritabelt cocktailparty för två - mitt under pågående eldstrid!

Scarred Faces

2009-10-05T21:21:00.008+02:00

"Scarred Faces"
Författare: Stephen D Frances
Ursprungligen utgiven 1946 av Pendulum Publications.
Återutgiven 2004 av Telos Publishing Ltd i samlingsvolymen "When Dames Get Tough".

Detta är Janson-historia nummer 2, där vi möter handelsresanden Hank Janson när han sitter på ett hotell och håller på att avrunda sin lunch med en kopp kaffe samtidigt som han funderar på vem han kan sälja ett lass ansiktskräm till härnäst. In träder då en kvinna vars uppenbarelse knappt hunnit göra den församlade manligheten knäsvag innan hon dör under de mest gräsliga omständigheter.
Hank kan givetvis inte avhålla sig från att lägga sin alltför långa näsa i blöt. Hjärnan bakom dödsfallet visar sig vara en viss Hettie, troligen icke att förväxla med den Hettie vi redan mött i den första Janson!
Med denna novell möter vi den första men långt i från sista av sjuka sadister i Jansons universum. Hettie har den otrevliga vanan att i utpressningssyfte kompromettera högt uppsatta herrar med hjälp av unga vackra flickor. Hon har också den än mer otrevliga vanan att ha ihjäl sina mer eller mindre frivilligt rekryterade medarbetare genom att hälla frätande syra på dem när hon inte längre behöver dem.
På 32 blygsamma sidor hinner Frances antyda avsevärt av spänning och obehag, och vi kan bara drömma om vad resultatet blivit om han byggt ut idén till en hel bok. Senare kom också de två novellerna "Kitty takes the rap" och Scarred faces" att kombineras till "Gunsmoke in her eyes" (1949), men den har redaktionen inte fått tillfälle att studera närmare och vi kan därför inte uttala oss om resultatet.

Blondiner i dubbla doser

2009-10-03T14:23:00.003+02:00

Blondiner i dubbla doser

Undertitel: En gör livet värt att leva - två kan göra det till ett helvete...

Originaltitel: Take 2 Blondes

Översättning: Tora Bergengren

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1977

Tidigare utgiven 1969

"Trubbel är något som alla människor kan råka ut för, men Hank Janson är som en magnet och drar det till sig i dubbla doser. När han i ett livsfarligt uppdrag på Irland råkar ut för två vackra, varmblodiga och farliga blondiner - då har han fått mycket mer trubbel på halsen än till och med Hank Janson tycker är lustigt..."

Efter ett oväntat kort uppdrag på Irland för The Chronicles räkning beslutar Hank Janson att stanna kvar och semestra lite. The Chronicle har som alla andra tidningar värda namnet en representant i Dublin. I detta fallet är det tidningsmogulen och affärssnillet Patrick Blaney som håller i trådarna. Blaney är även välsignad med en blond och vacker dotter - Kathie Blaney - som Janson beskriver »hon hade en figur som måste ha blivit formad av en som visste vad kvinnor användes till». Kathie och Hank spenderar ett par underbara dagar ihop, men idyllen spricker när Hank en dag ser två av Chicagos värsta förbrytare föra iväg en kvinna från ett flygplan till en väntande bil.

Förbrytarna i fråga är inga mindre än Knogjärnet och Skakis. Knogjärnet är en stor, grov och hård man vars favoritattiralj är ett knogjärn av massiv mässing. Janson beskriver honom som en artist; en man kapabel att bryta ben, misshandla och lemlästa. Men alltid tillräckligt för att offret skulle hämta sig och tillbringa resten av livet som ett vrak på gravens rand. Skakis specialitet är en kniv. Med denna kan han på trettio sekunder förvandla en vacker kvinna till en gammal häxa.

Givetvis beslutar Janson att undersöka vad två busar som dessa gör på Irland.

En smutsig historia kantad av kidnappning, giriga skurkar och guldsmuggling tar nu sin början. I »Blondiner i dubbla doser» får vi se Janson verkligen sättas på prov när han står inför en av sina svåraste utmaningar någonsin.

Boken beskriver skickligt en mängd färgstarka karaktärer så som den alkoholiserade läkaren Ryan, tjuvjägaren Gerry och den undersköna Alison. Den annars så självständiga Hank Janson får i detta äventyr använda sig av samarbete för att klara skivan.

»Blondiner i dubbla doser» är ett stycke högoktanig underhållning som varmt rekommenderas till läsekretsen.

Djävulsdykarna

2009-09-26T12:00:00.004+02:00

"Djävulsdykarna"

Originaltitel: The Devil and the Deep

Översättning: Olof Nordh

Omslag: W. G. L. B.

Tryck: Uniprint A/S, Köpenhamn 1970

"Hank Janson får kännedom om en sjunken vikingaskatt vilket leder till att han riskerar livet på land, i luften och - under vattnet. Det blir inte någon trevlig sportdykning för att titta på fiskar. I undervattensvärlden väntar harpungevär och kontaktminor - för att inte tala om en mystisk farkost som försöker krossa honom. Det blir Lisa Petersens kännedom om Kattegatt och den danska kusten som räddar honom. Och Vicky... Man brukar säga »Ju vackrare, desto dummare«, men ifråga om Vicky så höll det gamla ordstävet alls inte streck."

Så lyder baksidestexten till Djävulsdykarna - en av de få Hank Janson som inte har ett omslag signerat Tage Jørgensens Tegnestue.

I Djävulsdykarna möter vi än en gång Janson som The Chronicles populära kriminalreporter. Hank kommer över ett par fotonegativ som visar en serie uråldriga pergament. Språket på pergamenten är främmande och en gammal alkoholiserad professor på dekis anlitas för att tyda dessa.

Negativen tillhör en ny stjärna på Chicagos gangsterhimmel och det dröjer inte länge innan redaktionen på The Chronicle blir varse att pergamentens innehåll är rena rama dynamiten. Ond, bråd död följer alla som handskas med fotonegativen, och det verkar som att någon skulle vilja se även Hank sex fot under jorden. Professorns efterforskningar visar att texterna talar om en förlisning av ett skepp för 1000 år sedan. Skeppet skulle ha varit fullt av skatter och sjunkit utanför Danmarks nordöstra kust.

Hank blir snart skickad till Danmark och en hisnande historia rullas ut för läsaren. Konkurrensen om den sjunkna skatten visar sig vara bokstavligt talat dödlig då amerikanska proffsgangsters är med i leken.

Vi får följa vår reporter i bekanta miljöer hämtade från det vackra Danmark. Janson beskriver träffsäkert Köpenhamn, Helsingör och den danska mentaliteten. Heta danskor, förlustelser på vräkiga båtar och medryckande undervattensscener får läsaren att inte lägga boken ifrån sig förrän den sista skälvande sidan är avverkad. När ridån slutligen gått ner sitter man nöjt leende och inser att man just läst ännu ett stycke klassisk Hank Janson - samt en gnagande längtan att besöka vårt frigjorda lilla grannland Danmark.

Heta tips

2009-09-19T17:21:00.003+02:00

"Heta tips"

Originaltitel: Prey for a newshawk

Översättning: Sture Biurström

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Interbook, Falun 1975

Tidigare utgiven 1964

"Jag kände igen honom så fort jag fick syn på honom. Han satt vid sitt skrivbord av rosenträ och stirrade rakt på mig. I de hårda svarta ögonen fanns ett lätt förvånat uttryck.

Jag fäste mig vid hans välkammade hår och de vita tänderna som skymtade mellan halvöppna läppar. Spengler såg mycket bra ut. Intrycket förstärktes av den oklanderliga aftondräkten. Det enda som störde var en stor röd fläck på det bländvita stärkta skjortbröstet."

Heta tips tar läsaren till Hanks värld som kriminalreporter på The Chronicle i Chicago. Ett anonymt samtal till redaktionen får Hank att bege sig till vad som visar sig vara en purfärsk brottsplats. Gangstern och spelkungen Irwin Spengler har blivit mördad i sitt hem och sitter prydligt parkerad vid sitt skrivbord. Som om inte det fyndet vore nog finner Hank även en medvetslös kvinna i Spenglers hem. Efter att ha kvicknat till bedyrar kvinnan att hon inte känner till något om mordet. Polisen dyker snabbt upp och givetvis blir kvinnan föremål för polisens intresse. Hank anar dock att kvinnan är oskyldig och tar hennes parti när polisen sätter press på henne. Detta medför att även Janson blir betraktad som medskyldig och både han och flickan blir beordrade att följa med till polisstationen. Yrket som kriminalreporter har gett Hank insikt i den hårdkokta Chicagopolisens minst sagt tuffa förhörsmetoder. Efter en natt i förhörsrummet får man i bästa fall bara ett ordentligt kok stryk. I värsta fall kommer man ut i en likpåse. Under bilfärden mot polishuset tar Janson kontroll över situationen och lyckas tillsammans med flickan fly ur polisbilen. Detta är upptakten till en rafflande historia genom Chicagos undre värld; Janson måste rentvå både sitt eget namn och flickans genom att själv leta rätt på Spenglers mördare. Detta samtidigt som han måste hålla sig undan polisen.

Heta tips är en klassiker i bokserien av och med Hank Janson. Boken är stark, rivig och hård. Den visar upp en bister bild av Chicago. En stad där korrupta poliser, skrupellösa hallickar och giriga män styr. Inte ens The Chronicles redaktion slipper undan den mörka stämning som finns genom hela boken. Janson liknar tidningens tryckpressar vid vampyrer som girigt suger blod, ånger, hat och kärlek ur de som arbetar på The Chronicle.

Vi avslutar med en briljant passage från boken. Stycket är hämtat från när Hank förklarar för sin nyfunna dambekant varför han är så hårdkokt.

"Chicago är världens tuffaste stad och jag har sett den från dess värsta sida. Jag lever på att skriva om det där. Jag har varit bakom scenen hos balettflickor. Jag har varit i bordeller och jag har skrivit om vit slavhandel. Jag är tjugoåtta år. Jag känner alla slags fruntimmer från gamla söndagsskolelärarinnor med spetsiga näsor, långa kjolar och hårknutar ner till tonåriga nymfomaner som knappt lämnar sängen när de ska äta. Jag är härdad."

When dames get tough

2009-09-15T22:03:00.008+02:00

"When Dames Get Tough"
Samling med 5 tidiga Hank Janson-noveller, varav troligen ingen utgiven på svenska.
Författare: Stephen D Frances.
Omslag: Reginald Heade.
Utgiven 2004 av Telos Publishing Ltd.
Titelnovellen ursprungligen utgiven 1946 av Pendulum Publications.

Nu går vi tillbaka till rötterna. 1946 startade Jansons whiskydränkta väg genom farliga kurvor med denna 40-sidiga novell. För ovanlighetens skull hos de tidiga Janson-utgåvorna finns viss täckning för omslagsbilden inne i texten, trots att det ursprungliga omslaget var ett annat och detta ursprungligen målades för "Slay-Ride For Cutie" (1949).
Den Janson vi möter här är delvis en annan en den vi lärt känna i senare böcker. Han är här inte journalist utan handelsresande i skönhetsmedel. Dock är han redan här en rökande, whiskydrickande "sucker for dames" som inte kan låta bli att bli "het under kragen" och falla till föga för kvinnliga former vid de mest olämpliga tillfällen. En sen natt råkar Hank påpassligt komma förbi när den unga vackra Lola blir utsatt för grym misshandel. Han räddar henne, och får ett gäng hänsynslösa skurkar i hälarna. Skurkar som även har lömska planer för den firma Hank arbetar för. Hjärnan bakom denna liga är Lolas rumskamrat Hettie. Genom att söndra och härska lyckas Lola och Hank slutligen ta kontrollen över situationen. Upplösningens kvinnosyn och uppfattning om rättsskipning är nog i magstarkaste laget för dagens läsare, och skall därför inte återges här.

Hack i häl

2009-09-12T17:10:00.004+02:00

"Hack i häl"

Originaltitel: The Liz Assignation

Översättning: Björn Fischel

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1980

Tidigare utgiven 1971

"En dag steg en mycket vacker kvinna in hos Hank Janson. Hon hette Liz och hon behövde hjälp. Hennes dotter hade försvunnit. Liz man Glen tyckte det hela var dumt. Hank visste inte riktigt vad han skulle tro. Fallet verkade för enkelt. Men skenet bedrog. Rätt som det var hade han en popgrupp i hälarna och de törstade bokstavligen efter blod: Hanks!"

Hack i häl är ett av de äventyr som utspelar sig under Hanks period i London. Efter att ha lämnat Chicago och redaktionen på The Chronicle driver han firman "Speciella uppdrag AB". Hank blir kontaktad av en kvinna vid namn Liz Lysart. Hon behöver hjälp att spåra upp sin dotter som varit försvunnen sedan ett par veckor. Dottern - Jo Svenson - är en underskön halvsvensk, galen i vilda fester och dessutom tonårsnymfoman. Det visar sig att Liz är en toppödla med hög svansföring och givetvis nappar hon på Hanks "Jansonska charm". Efter att snabbt spårat upp Jo, som hamnat i arresten för snatteri, inleder Hank en komplicerat sexuell relation med modern Liz samt dottern Jo.

Middagar, cocktailpartys och dansklubbar avlöser varandra i en rasande fart och kryddas flitigt med avancerade beskrivningar av kärleksakten. Allt verkar alltså frid och fröjd. Givetvis ändrar detta sig då Liz man, tillika Jos styvfar, Glen kommer hem från en längre affärsresa i Amerika. Jo har ett slags incestuöst förhållande med sin styvfar och dyrkar honom som en Gud och allsmäktig härskare. När sedan Hank under ett cocktailparty blir tvungen att idka självförsvar mot Glen raseras tillvaron totalt för Jo. Familjen Lysart blir som förbytta; deras tidigare frikostighet av drinkar, sex och fester ersätts av en mardröm för Hank. Historien tar här en ny vändning och skildrar en nattsvart tillvaro för Janson. Nattliga anonyma samtal med ljud av pågående orgier, obehagliga brev och löften om blodsutgjutelse får vår reporter att ångra att han någonsin stiftade bekantskap med familjen Lysart. Boken når sitt rasande klimax när en homosexuell skummis, Gaylord, manager för popgruppen "De avskurna halsarna" kommer in i bilden. Gaylord och popgruppen är ute efter att döda Janson och allt pekar på att de arbetar på uppdrag av någon i familjen Lysart..

Hack i häl är kort och gott ett mästerstycke signerat Hank Janson. Läsaren får bland annat följa Hank i mer ovanliga situationer såsom spelandes golf, spisandes jazz samt popmusik och även i funderingar kring matlagning. Vi får se Hank värma knävecken med dans och givetvis också kyla sina handflator med kalla grogglas. Historien är tät, medryckande och häftig. Stundvis anas den nervkittlande stämning som självaste Stephen D Frances var så duktig på att frammana. Detta är ett verk som sannerligen bör finnas i var mans bokhylla!

Paris blir min död

2009-09-06T20:55:00.001+02:00

"Paris blir min död"

Originaltitel: Why Should Sylvia?

Översättning: Tora Bergengren

Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue

Tryck: Elanders boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1977

Tidigare utgiven 1969

"En fantastisk tur, en attraktiv och sexig kvinna plus en ovanligt snabbtänkt hjärna var det som räddade Hank Janson när han plötsligt blivit ett dödande hot mot terrororganisationens existens. Den mördande kampen skakade det vårlika Paris i dess grundvalar tills Hank drog in fienden i världens vansinnigaste luftstrid över Kanalen och någon plöjde på öronen ner till fiskarna i havet."

Att det ofta är kvinnor som ställer till bekymmer för Hank Janson är ingen nyhet - och boken "Paris blir min död" utgör inget undantag. Denna gången är det Sylvia Parker, en excentrisk miljonärska galen i brott, som bjuder på trubbel. Sylvia har gett sig i lag med den i Chicago ökända hårdingen Vance the Dance. Vance är inte bara en gud på att dansa och hålla igång, utan har även en ful ovana att i smyg fotografera sina flickvänner i minst sagt komprometterande situationer. Sylvia och Hank är gamla bekanta, och när Vance smygfotograferat Sylvia söker hon upp Hank för att gråta ut. Det visar sig snabbt att Sylvia egentligen inte bryr sig så mycket om att hitta fotonegativen, utan att hon är i allvarligare knipa än så. Sylvia har under en efterfest med Vance och ett par franska banditer råkat höra lite för mycket av en känslig konversation: de franska banditerna är medlemmar i en stor internationell terrororganisation med säte i Paris och har ingen alls lust att låta en galen amerikansk flicka känna till deras hemligheter. Hank beslutar att Sylvia bör gömmas ett tag till situationen har lugnat ner sig. Givetvis går detta inte vägen - terrororganisationen hinner kidnappa Sylvia och spåren leder Hank till Paris.

Detta är upptakten till ett rätt rörigt och slätstruket äventyr med vår favoritreporter. Boken innehåller många trevliga passager, fina miljöskildringar, sexiga kvinnor och hårda revolverbanditer, men når inte riktigt ända fram med något av det. Handlingen känns tämligen tunn, rörig och upprepande - något man inte riktigt förväntar sig av en Hank Janson. Den stora plussidan är att språket och karaktären Hank är som vanligt bra. Janson röker som ett lokomotiv, häller flitigt upp drink efter drink och omger sig med lättfotade damer.

Alltför lik

2009-08-24T12:17:00.007+02:00

Nu är Alltför lik avverkad. Under 60-talet följde Hank tidsandan och äventyren blev mer agentfärgade med internationella intriger, brottssyndikat och lömska ryssar. Så även denna bok. I den något trassliga handlingen följer vi först den inledningsepisod som refereras på baksidan. På väg till sin välförtjänta semester i Las Vegas träffar Hank en kvinna som beter sig klart märkligt och än mer anmärkningsvärt är det lik som henne ovetande befinner sig i hennes bagageutrymme. Men det är bara början. Hank vandrar in i en spelhall lyckligt ovetande om att han råkar vara i det närmaste identisk dubbelgångare med en infiltrerande FBI-agent som nu hunnit bli mäkta impopulär både hos den lokala polisen och de lokala ligorna. När FBI uppdagar detta får Hank uppdraget att ersätta sin dubbelgångare, och hinner med erotiska eskapader med en av sina nyfunna kollegor och med en narkomaniserad kvinnlig gangsterboss. Givetvis konsumerar han avsevärda mängder whisky under tiden, och någon bolsjevik finns visst med på ett hörn också (politiken i Janson är ett kapitel för sig, Jansons skapare Stephen D Frances var under brinnande världskrig uttalad pacifist och senare aktiv på vänsterkanten. Janson själv blir i minst en roman beskyld för att vara "röding". Vi ber att få återkomma i frågan).
Det får sägas att detta är inte en av Jansons bästa. De brottsbekämpande myndigheternas metoder ter sig härvid inte alltför betryggande samtidigt som skurkarna å andra sidan är mer än lovligt lättlurade. Och förekomst av dubbelgångare vände sig prästen Ronald A. Knox emot reda 1929 i sina 10 budord för deckarförfattare (X. Twin brothers, and doubles generally, must not appear unless we have been duly prepared for them).
Läs hellre: Rånare på Rivieran.

Casino Strip och Alltför lik

2009-08-09T09:02:00.011+02:00

Knappt har denna blogg skapats förrän Johnny Rio åkte på ett brådstörtande uppdrag i Ukraina. Undertecknad fick dock en glad överraskning i går. Det lokala antikvariatet hade fått in två Janson i fint skick.

"Casino Strip"
Originaltitel: Casino Strip
Författare: Harry Hobson
Översättning: Tora Bergengren
Omslag: W.G.L.B.
Omslagslayout: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: UNIPRINT A/S Köpenhamn 1971
Utgivningsår: 1967
Utgiven på svenska första gången troligen 1971 (tryckt -71 men copyright -72, hmm...)

"Hank Janson får ett anonymt tips om ett mord i Dee Bellarosas våning. Eftersom han är mycket förtjust i Dee och dessutom vet att hon befinner sig i Las Vegas beger han sig till våningen. Där får han ett slag i skallen och vaknar på sjukhus, misstänkt för mord...
Efter att ha friats från misstankarna följer han spåren och hamnar i Las Vegas där Dee uppträder som strip tease stjärna [särskrivning, sic!] på ett casino. Där träffar han också hennes despotiske arbetsgivare, sin tidigare stora kärlek Roxie och han finner att den stora Organisationen finns i bakgrunden. Hank får det hett om öronen de närmaste dagarna..."

"Alltför lik"
Originaltitel: Blood Bath
Författare: Victor Norwood
Översättning: Karin Addenbooke
Omslag: Tage Jørgensens Tegnestue
Tryck: Elanders boktryckeri Aktiebolag, Kungsbacka 1975
Utgivningsår: 1962
Utgiven på svenska första gången 1964

"Blondinen försvinner i ett moln av damm i min Jaguar - och där står jag som en idiot med ett gammalt Fordskrälle som inte går igång.
Jag tar skiftnyckeln och känner en elak tillfredsställelse av att bryta upp bagageluckan - just för att blondinen var så tydligt emot att jag skulle göra det.
Så fort jag får upp luckan känner jag en otrevlig och inte obekant lukt. Där finns inget reservhjul - istället ligger där en man som varit mycket död någon tid, skjuten genom huvudet med ett grovkalibrigt vapen..."

En introduktion

2009-08-02T18:19:00.013+02:00

Ett bidrag i form av en introduktion till Hank Janson trillade nyss in till redaktionen:

Hank Janson? Hank Janson? Vem i alla överfyllda askfats namn är det?

Jo, lyssna nu, gossar små, så ska ni få höra en historia som sträcker sig från efterkrigstidens och kalla krigets behov av eskapistisk underhållning, till solkigt folkhemssjuttiotal. Historien om Hank Janson började i efterkrigstidens England då den spirande författaren och förläggaren Stephen D Frances (1917-1989) upptäckte att han under rådande pappersbrist hade kommit över just en ansenlig mängd papper, och hade en helg på sig att ordna fram en historia åt den ivrigt väntande tryckaren. Han stängde alltså in sig med sin sekreterare och dikterade den första historien. Då huvudpersonen var amerikaniserad (yank) engelsman fick han heta det rimmande "Hank" i förnamn, och fick det efternamnet "Janson" för att behålla det inledande j-ljudet. Janson uttalas alltså men mjukt j även på engelska ("Bond, James Bond" känner alla till, men repliken "My name is Janson, Hank Janson, remember you sound the J like it's a Y" är skamligt okänd).

Och resten är hysteri. Frances vevade ur sig ytterligare några dussin berättelser om kriminalreporter Janson, och produktionen gick verkligen på löpande band. Omslagen gjordes i förväg, och försågs med vaga titlar i stil med "Skirts bring me sorrow" eller "Frails can be so tough" samt en långbent välsvarvad lättklädd "dame" som inte nödvändigtvis hade sin motsvarighet i texten. Det roliga tog slut när myndigheterna fick ögonen på böckerna och drog författare och förläggare inför rätta för obscenitet, samtidigt som flera titlar beslagtogs. Frances hade då flyttat till Spanien och upptäckte att han i hemlandet hade ett pris på sitt huvud. Så kan det gå om man skriver kioskdeckare!

Frances hämtade sig aldrig riktigt från detta, även om han livet ut förblev en synnerligen produktiv författare i olika ämnen. Janson-serien fördes vidare av andra författare fram till tidigt sjuttiotal. Enligt Steve Holland, som skrivit boken "The trials of Hank Janson", var det dessa rättegångar som till slut gjorde den hårda brittika lagstiftningen kring omoraliska böcker ohållbar och löjlig, och möjliggjorde att till exempel "Lady Chatterlys älskare" och "Kräftans vändkrets" kunde komma ut.

Bakgrundshistorien är alltså vida intressantare än man kan tro när man ser de oansenliga kioskpocketarna med med omslag från Tage Jørgensens Tegnestue.

Välkommen

2009-08-02T14:10:00.010+02:00

Denna sida är menad att behandla främst böckerna - men även annat - om och kring Chicagoreportern Hank Janson. Efter många års entusiastiskt läsande av böckerna i serien föddes idén att samla bild och text kring Hank Janson i bloggformat. För den som är obekant med figuren och böckerna finns en artikel att läsa på Wikipedia.
På senare år har tillgången på Hank Janson i landets antikvariat sinat avsevärt. Anledningen till detta är okänd, men det spekuleras i att böckerna helt enkelt börjat få ge vika för tidens tand och ofta hamnar i pappersåtervinningen istället för på antikvariat. Detta till trots införskaffades nyligen fem nya Hank Janson: "Blondiner i dubbla doser", "Paris blir min död", "Lotusblomman", "Hett spår", samt "Hack i häl". Samtliga kommer inom en snar framtid att recenseras här. Först ut blir "Paris blir min död"!